När ett av Sveriges största kärnkraftverk monteras ned ställs brandsäkerheten inför en stor utmaning. Man ska stegvis avveckla ett fullskaligt skydd utan att tappa kontrollen.
Text: Roger Andersson, foto: Ringhals.
Ringhals kärnkraftverk på Väröhalvön utanför Varberg är en av Sveriges viktigaste energianläggningar. Sedan byggstarten 1970 och driftstarten under 1970–80-talet har anläggningen levererat stora mängder fossilfri el till det svenska elsystemet.
Med två reaktorer under rivning och två med en installerad effekt av 2200 MW står Ringhals för en åttondel av Sveriges energiproduktion. Som mest, med alla 4 i drift, stod Ringhals för 20 procent av landets elproduktion, dvs en femtedel.
Men 2015 fattade ägaren Vattenfall beslut om att stänga reaktorerna Ringhals 1 och 2. Skälen var ekonomiska, låga elpriser och en dåvarande effektskatt.
Ringhals 2 stängdes 2019 och Ringhals 1 året därpå, efter cirka 45 års drift. Nu pågår en av Sveriges mest komplexa industriella rivningar och brandsäkerheten har varit en central fråga sedan första stund.
Att riva en kärnkraftsanläggning innebär inte att brandskyddet försvinner i samma takt som byggnaden. Tvärtom uppstår ett läge där skyddet måste finnas kvar samtidigt som det monteras ned. Det som tidigare var ett fullt utbyggt system ska successivt tas bort, men utan att säkerheten för dem som arbetar i anläggningen försämras.
–Det är lite som brandskydd under byggtiden fast tvärtom. Vi startar med ett brandskydd som är 100 procent och vi ska ta ner det till 0 procent när vi lämnar området, säger Thorleif Olausson, brandsakkunnig på Ringhals.
Därför blir mycket av brandskyddet ganska likt brandskydd under byggtid.
–Vi har samma typ av problematik med att ha ordning och reda, att få grejer att stå på rätt plats, framkomlighet och hela den biten, säger Thorleif Olausson.
Sen är många arbetsmoment likartade, till exempel mycket heta arbeten.
–Vi har tändkällor i form av att man gör, i detta fall ett demontage i stället för ett montage. Men skillnaden är att vi har ett brandlarm i funktion, vi har utrymmeslarm som är helt utbyggt och belysning. Och det ska vi på ett kontrollerat sätt montera ner samtidigt som det är säkert för dem som jobbar i anläggningen, säger Thorleif Olausson.
Här är den stora utmaningen. Hur gör man det och i vilken ordning? När ska man ta bort någonting och behöver man göra någon kompenserande åtgärd under tiden?
–Ett exempel, som blir väldigt likt brandskydd under byggtid, är att vi har ett fullt fungerande brand- och utrivningslarm. Men i ett visst skede i rivningen så ska all utrustning vara borta. Det ska vara betongrent. Och då innebär det även att de fasta installationerna behöver vara ute, säger Thorleif Olausson.
Då behöver man komplettera med ett provisoriskt brand- och utrymningslarm.
–Det är egentligen av samma typ som vi använder på byggena, som vi då kan flytta med oss allt eftersom vi går fram i anläggningen. Det handlar väldigt mycket om att hitta rätt tidsslott på det hela. När är det bra att ta bort det gamla för att det kostar för mycket att hålla liv i det och att man inte behöver anpassa rivningen för mycket. Och när ska man då in med det nya för att göra det enkelt, sägerTorleif Olausson.
Tid för överlappning av det gamla till det nya beror lite på vilket system det handlar om.
–Brandlarmet är ett äldre system så det är inte så snabbt hanterat rent programmeringsmässigt. Men att sätta upp det nya byggbrandlarmet kan gå på en dag, de är gjorda för att vara enkla. Det är mer att man sätter upp det i tillräcklig tid och sen får man ta ner det andra, säger Johan Brännehed.
Men det kan lika gärna handla om belysning. Man kanske måste klippa ner befintlig belysning och gå över på byggbelysning.
Brandskyddet fanns med i planeringen från början.
–Jag skulle nog säga direkt när nedläggningsbeskedet kom runt 2015. Den första rapporten som kom, och som var väldigt grovt tänkt, innehöll hantering av brandskyddet för en rivning. Fast mer konkret blev det egentligen för fyra år sen då Thorleif kom in, säger Johan Brännehed, enhetschef Avveckling.
–Det som gör oss speciella är att brandcellsindelning i huvudsak är utformat utifrån ett reaktorsäkerhetsperspektiv. Under drift gäller det att redundanta system inte ska kunna påverkas av en brand. Det är inte som man tänker idag, med personsäkerhet i första hand. Vi har en massa små brandceller, säger Thorleif Olausson.
Så det blir ett pussel nu, att slå ihop brandceller.
–Vi måste ha täta byggnader så länge det finns något som är radiologisk kvar, så vi kan inte öppna upp i väggar för att blåsa ut luft hur som helst. Vi måste mäta på allting, säger Johan Brännehed.
Det är speciellt en utmaning vid heta arbeten.
–Vi kanske skulle vilja blåsa ut rätt ur väggen, men vi måste filtrera inne i byggnaden och köra ut det ur våra skorstenar, säger Johan Brännehed.
Nu när reaktorn inte är igång längre så är det personskydd som gäller.
–Det gör att brandskyddet behöver se lite annorlunda ut. Vi har haft tre pumpar stående i tre rum och det har varit tre brandceller för att de ska vara redundanta. Det är ganska ointressant i rivningen. Så då tar vi bort dem för att förenkla rivningen, säger Thorleif Olausson.
Samtidigt skickar man nu in en massa arbetare i de här utrymmena där ingen vistades under drift.
–Nu kanske det ska stå personer i veckor, månader och kapa eller liknande. Det gör att personsäkerhetsbiten har blivit mycket mer aktuell. Vi måste se till att vi har utrymningsvägar som funkar utifrån hur det ser ut nu, säger Thorleif Olausson.
Förutom att personer ska in och ut så måste även rivningsavfallet det.
–Det innebär ofta att verksamheten vill få till nya öppningar, så vi försöker samordna just nya logistiköppningar med utrymningsvägar, säger Thorleif Olausson.
Men det är inte helt lätt. Öppningar har inte varit något positivt vid reaktor i drift, många väggar har varit förbjudna att ta hål i, och de är tjocka.
En fråga som uppstår är om det nya sättet att arbeta skapar några innovationer.
–Det kan vara stora rör som kanske kapas i meterlängder tio gånger. Så hinner man bara med två kap om dagen i en hel vecka, säger Thorleif Olausson.
Men allt måste brandtätas och tätas av när man lämnar arbetsplatsen.
–Det blir mycket diskussion mellan mig och de som gör jobben. Om de ser att det finns metoder som är svåra eller kräver mycket jobb så får man resonera sig fram gemensamt, säger Thorleif Olausson.
I det här fallet kom man fram till en slags strumpa, egentligen textilen till brandgardiner, som träs över rören.
–Det kan man väl säga är en innovation? säger Thorleif Olausson.
På Ringhals har man egen brandstyrka dygnet runt som hanteras i Falcks regi.
–Det har varit hyfsat statiska anläggningar under 40 års tid, men nu ändras byggnaderna hela tiden. Tidigare kollade vi utrymningsvägar kvartalsvis, men nu får vi göra ronderingar ofta för att uppdatera så att eventuella utrymningsplaner stämmer med verkligheten, säger Esbjörn Strömberg från Falck Räddningstjänst.
När det är större arbeten med riskfyllda moment görs insatsförberedande tillsyn
–Så vi vet att vi kan ställas inför den här eller den här olyckan, hur vi snabbast kommer in och hur vi snabbast kan undsätta någon. Det finns en del stora tankar där arbeten görs och hålutrymmen där arbetare kryper in, säger Esbjörn Strömberg.
I större tankar behövs ibland en förberedande plan där man monterar fästpunkter för att kunna evakuera personer med fallskyddsutrustning. Ibland får man vänta med att montera ned en balk eftersom en fästpunkt behövs där.
–Vi funderar på vad vi kan använda för material? Vilka bårar är bäst lämpade? Ibland har vi haft uppgifter där vi till och med har tillverkat specialbårar från vår egen verkstad för att kunna få ut personer ur trånga utrymmen, säger Esbjörn Strömberg
Där kan man prata om innovation.
–Vi har även två underhållsingenjörer som utfärdar tillstånd för heta arbeten och som följer planerna noggrant så att ritningarna stämmer med verkligheten, säger Esbjörn Strömberg.
När det gäller utrymningsvägars placering följer man rekommendationerna i BBR, byggreglerna.
–Men det här är en nedläggningsprocess, man får tänka lite annorlunda. Ibland är det skäligt att göra olika åtgärder, till exempel kanske vissa utrymmen inte har jättelånga avstånd, men det finns inga normala vägar ut, utan man tas ut via manluckor eller liknande. Då har det kanske inte alltid varit sträckan som har varit bekymret, utan det är mer kapaciteten, säger Thorleif Olausson.
I andra fall är det just avståndet som är problemet.
–Då får vi komplettera med en öppning. Där det går, det finns fall där vi fortfarande behöver hantera det organisatoriskt. Man kan inte göra vilken typ av arbeten som helst samtidigt för att ha en acceptabel risknivå, säger Thorleif Olausson.
Vilket har varit mest kritiskt?
–Det som tar mest tid och tanke är framför allt hur man på bästa sätt backar ur systemen. Man vill inte gärna ändra i det gamla brandlarmsystemet, så då behöver man fundera vid vilket skede man tar vissa slingor ur drift och ersätter med provisoriskt, säger Thorleif Olausson.
Annars är det egentligen samma problem på en vanlig byggarbetsplats.
–Att hålla utrymningsvägar fria när det blir mycket material. På ett bygge så är det byggmaterialet som kommer in, här är det allt vi river som ska ut. Det krävs oerhört mycket samarbete, jag skulle vilja påstå att det krävs att man samarbetar mer här än vad man gör på ett bygge. Det är fler aktörer och fler saker att ta hänsyn till, säger Thorleif Olausson.
Ringhals egna brandtester
Gångar och trappor som består av galler behöver täckas in så det inte rasar ner material. Det görs med plast, en mardröm för en brandingenjör.
–Även om grejer är klassade så är det svårt att veta hur de beter sig i verkligheten. För klassningen är en väldigt standardiserad provning, men det är svårt att få ett grepp om hur det kommer bete sig i verkligheten, säger Thorleif Olausson.
Lösningen blev en proveldning under insatsstyrkans övervakning.
–Det var väldigt nyttigt för att få grepp om hur ser riskerna med de här plasterna ser ut. Proverna blev väldigt positiva. Jag hade inte förväntat mig så bra resultat ska jag erkänna. Brandskyddet i den plasten var väldigt bra, säger Thorleif Olausson.
