Spanien är det land inom EU som drabbas hårdast av bränder såväl i bostäder som i utemiljö. Samtidigt ligger det i botten vad gäller den nationella investeringen i brandskydd. Det syns i statistiken. Både sommarens skogsbränder och vintertidens eldsvådor inom hushåll och urbana miljöer ökar stadigt varje år.
Text: Kristin Pineda Svenske, Foto: David Pineda Svenske och Bomberos de Córdoba
Det blinkar och glittrar av julljus och pynt medan doften av rökelse slingrar sig genom Córdobas historiska centrum. Brandsäkert är på besök i en av Spaniens juligaste städer i vintertid och klangen av bjällror ekar genom innergården där en kör står och sjunger spanska julsånger.
Córdobas patios, de världsarvsförklarade privata innergårdarna som öppnas för allmänheten endast två gånger om året, är kända för sina prunkande blomsterkrukor, sin antika charm och, under december månad, sina rikliga juldekorationer. När dagen skymmer fylls gränderna av besökare hitlockade av löftet om julkrubbor som avspeglar Córdoba i miniatyr, figurer snidade i kork, blinkande julbelysning och den gräddiga likör som erbjuds på varje gård.
Julstämning? Javisst. Ända tills vi hamnar på en gård där ett tomt oljefat med en brinnande, vitmålad bräda nu sprider svart, kvävande rök över kvarteret. Vi funderar över det vilt brinnande fatet på gården, som nu är så full av människor att in- och utgången har täppts till, vi tänker på kören som blockerar gatan, och vi tänker på de gränder som på sina håll är för smala för ens en vanlig bil att ta sig fram, för att inte tala om en brandbil. Brandsäkerheten tycks lysa lika klart som någon stjärna – med sin frånvaro.
Men för Córdobas trånga gränder finns det en väl genomarbetad brandplan, förklarar brandmannen Antonio Guerrero lite senare, när han guidar oss genom en av stadens två brandstationer och fram till ett fordon som närmast minner om en leksaksbil.
-För vårt historiska centrum har vi en särskild tankbil – marknadens minsta! Annars skulle vi aldrig kunna komma fram. Den här Mitsubishin är bara 1,75 meter bred och 4,95 meter lång, men har en vattentank på 1000 liter.
Inte heller ser han spontan eldning på innergårdarna som någon större katastrof. Problemet med Córdobas, och hela Spaniens, brandsäkerhet kan sammanfattas med tre ord, menar Antonio Guerrero.
-Bristen på brandvarnare. Det är det värsta. Större delen av alla bränder skulle kunna undvikas om folk installerade brandvarnare. De kostar inte mer än en grogg på krogen! Men folk har inte koll. Ingen har brandvarnare! De enda brandvarnarna i spanska hushåll hittar du hemma hos brandmän. Visst försöker vi uppmana allmänheten att installera brandvarnare, men det går in genom ena örat och ut genom andra.
Han skakar uppgivet på huvudet. Främst handlar brandrisken om havererade elapparater och oftast rör det sig om diverse värmeaggregat, i kombination med julpynt och andra lättantändliga material, förklarar han.
-Ett av problemen i Spanien vintertid är att hus och hem på sydliga breddgrader är byggda för att hålla värmen ute snarare än inne. Så när det kommer en köldknäpp och man plötsligt skall koppla på samma värmeaggregat som har stått oanvända i flera månader, i billigast möjliga grenkontakt, tillsammans med ljusslingor, intill julgranen – där har vi bakgrunden till större delen av alla inomhusbränder i Spanien.
Han nämner spanska brandmäns fiende nummer ett: mesa camilla. Översatt ”bord-säng”, en ställning av plywood med ett utsågat runt hål i botten, där en rund värmepanna stoppas in och hela apparaten täcks med en tjock duk av polyester. Därefter samlas familjen runt bordet och stoppar om sig med duken som en form av täcke.
I nyare varianter är värmepannan gasdriven. I äldre modeller fylldes den med glödande kol, som spred lika delar värme och giftig kolmonoxid i bostaden. Faktum är att kolmonoxidförgiftningar tidigare var så vanliga inom spanska husfåll att dödsfallen hade sin egen benämning: la muerte dulce, eller den söta döden. Än fler var de barn, vuxna och husdjur som drog på sig brännskador genom att komma i kontakt med den glödheta apparaten.
Än idag pryds dock de flesta tjocka polyesterdukarna i spanska hem av karakteristiska brunkantade hål efter att ha kommit i kontakt med värmekällan.
Åtminstone tre allvarliga eldsvådor orsakade av ”mesa camilla” rapporterades i spanska medier under december månad och under julhelgen skulle sammanlagt 19 personer komma att avlida i inomhusbränder, orsakade av brinnande julgranar, havererade värmeaggregat och överbelastade elnät.
Men så länge mindre bränder inte leder till personskador, är det lika vanligt att mindre incidenter skrattas bort som tas på något större allvar. Någon nationell kampanj i stil med Sveriges fyra B:n (brandvarnare, brandsläckare, brandfilt och boendeförsäkring) har så vitt Antonio Guerrero kan minnas aldrig genomförts i Spanien.
-Ibland kan du se någon brandman på lokal-tv som försöker uppmärksamma ärendet, men folk bryr sig inte. Tidigare kom skolklasser hit till brandstationen och fick grundläggande utbildning och information om bränder, men det var länge sedan nu. Folk förstår inte hur viktigt det är med beredskap och kunskap kring bränder. De tror inte att det kommer att drabba just dem, för eldsvådor inträffar inte ofta. Men de inträffar.
Och de inträffar därtill i allt högre utsträckning, år efter år. Bara mellan november och februari 2024-2025 inträffade närmare 20 000 bränder inom privata hushåll, varvid sammanlagt 151 människor avled. Båda dessa noteringar är de högsta sedan man började föra statistik – och det är förstås inte bara privata bostäder som eldhärjas.
Så sent som i somras fick brandkåren rycka ut då Córdobas världsarvsförklarade moské-katedral, med anor från 700-talet, stod i lågor efter att en elektrisk golvputsare hade självantänts [se foto från släckningsarbete].
Spaniens nationella bristande brandsäkerhet syns i statistiken även för utemiljön. Under 2025 eldhärjades närmare 400 000 hektar skogsmark – mer än den sammanlagda ytan för hela Europas bränder under 2024, och åtta gånger över genomsnittet för det senaste decenniet.
En särskild EU-rapport från 2025 kring finansiering för bekämpandet av skogsbränder visade att Spanien ligger långt efter sina närmast berörda grannar vad gäller investeringen i brandskydd. Spaniens 221 miljoner euro bleknar intill Portugals 615 miljoner och Greklands 837 miljoner – i synnerhet då Spanien är nästan fyra gånger större än Grekland och mer än fem gånger större än Portugal.
Ett faktum som lyfts fram i rapporten är att Spanien fortfarande lägger betydligt mer pengar, 54 procent, på släckningsarbete än förebyggande insatser, jämfört med grannlandet Portugal, som viger hela 77 procent åt förebyggande arbete.
Från EU:s håll uppmanas nu Spanien att vidta flera omfattande förebyggande åtgärder, exempelvis att ta fram kartor med uppdaterade riskzoner, att inte finansiera planteringen av eukalyptus, som lätt fattar eld, att fastslå en stabil budget för underhållet av brandgator (ett arbete som är fullt beroende av EU-finansiering och generellt missköts) och röjda zoner, utnyttja informationen i EFFIS (det europeiska systemet för information om skogsbränder) och att delta i kunskapsutbyte med andra regioner och länder.
Spaniens skogsbrandförsvar har dock ytterligare problem: exempelvis dess korttidskontrakt för skogsbrandmän. Situationen uppmärksammades bland annat av Augustín Argulo, koordinator för skogsbrandmän och sektionsledare för fackföreningen CSIF vid en presskonferens den 3 november.
-Mer än 4 000 skogsbrandmän har precis avskedats, förklarade Augustín Argulo, påtagligt upprörd. Så snart den högsta risken för skogsbränder sänks i början av november, sägs skogsbrandmän upp från sina jobb! Vi har sedan flera år sagt att det måste tas fram ett samförståndsavtal på ett miniminummer av skogsbrandmän under årets olika säsonger. Det finns inte idag.
Faktum är att ingen har något exakt antal kring hur många skogsbrandmän det finns i Spanien, men siffran uppskattas ligga på omkring 12 000 fastanställda. Ungefär lika många korttidsanställda värvas mellan juni och oktober, då brandrisken är som högst. Att samma brandmän som med livet som insats kämpar mot sommarens skogsbränder står utan arbete resten av året är fullständigt ohållbart, menar man från fackföreningen CSIF:s håll, som också lyfter fram att korttidskontrakten medför en negativ stämpling som ”icke professionell brandman”.
Detta leder till låga löner, extremlånga arbetspass och även bristfällig utbildning av personal – som därtill ofta också tilldelas så bristfällig utrustning att flera brandmän idag väljer att själva lägga ut pengar på personlig skyddsutrustning. Lika undermåligt skötta, på sina håll, är brandtorn – med trasiga trappor, frånvaron av toaletter och icke-isolerade fönster – och tankbilar, som på sina håll har använts ända sedan 90-talet och idag karakteriseras av trasiga säkerhetsbälten och slitna reservhjul.
-Vi behöver genomföra en genomgående nationell förändring i den nationella modellen för brandsäkerhet, yrkade Augustín Argulo i november.
Frågan är i vilken ände man skall börja.
