Branden i Upplands-Bro spred sig ovanligt snabbt och ledde till att ett flerbostadshus totalförstördes. Enligt olycksutredningen kan kombinationen av fasadmaterial och balkongkonstruktion ha spelat en avgörande roll – och att dagens testmetoder inte fullt ut speglar verkligheten.
Kvällen den 25 juli startar en brand på andra våningen i ett flerbostadshus på Sparres väg i Upplands-Bro. Larmet kommer in klockan 22.17, och redan under de första minuterna utvecklas situationen snabbt. Räddningstjänsten anländer 22.25 och kan då bekräfta att branden har spridit sig till våning tre och fyra och till takfoten.
–Det är väldigt mycket folk på platsen och ganska kaotiskt. Många personer är redan ute runt byggnaden men det finns också uppgifter om att det finns folk kvar inne, berättar Jenny Näver som är brandingenjör vid Uppsala Brandförsvar och en av de som utrett branden.
Även om branden i startlägenheten ganska snabbt kan dämpas från marknivå, visade det sig inte vara möjligt att hindra brandspridningen till takfoten och till vinden.
–Strax efter att räddningstjänstens andra styrka kommer till platsen har man släckt ner fasadbranden utvändigt från marknivå. Men man når inte hela vägen upp, så branden fortsätter krypa i takfoten och upp mot taket och vinden.
Det operativa fokuset kom tidigt att handla om livräddning. Vid midnatt kunde räddningstjänsten konstatera att hela byggnaden var genomsökt och att alla boende tagit sig ut. När insatsen gick över i en mer renodlad släckningsfas hade branden redan fått fäste på vinden. Släckningsarbetet kunde dock genomföras utan större problem och avslutades ett dygn efter larmet.
Konsekvenserna för byggnaden, som hade trästomme och träfasad, blev omfattande: flera lägenheter totalförstördes och stora delar av huset fick följdskador av rök och vatten. Huset bedömdes därför som totalskadat.
–Men tack och lov skadades ingen människa vid den här händelsen, säger Jenny Näver.
Olycksutredningen är gjord på uppdrag av Upplands-Bro kommun och brandkåren Attunda, enligt Lag (2003:773) om skydd mot olyckor.
–Så det är ju ett lärandeperspektiv som vi har utrett och inte eventuell skuld eller orsak till själva branden i sig, säger Jenny Näver.
Det som framför allt sticker ut i utredningen är hur snabbt branden spred sig via fasaden. Från brandstart i lägenheten till att branden nådde takfoten tog det omkring tolv minuter.
–Och från det att flammor går ut genom fönstret längs fasaden, så tar sig branden upp till takfoten på sju minuter, säger Jenny Näver.
I olycksutredningen menar man att brandspridningen skedde snabbare än förväntat utifrån bygglagstiftningens krav, Lag mot skydd från olyckor (2003:778) och samhällets förväntningar. Jenny Näver konstaterar också att MCF (tidigare MSB) under årtionden kommunicerat att ”om det brinner någonstans och du upptäcker rök i trapphuset ska du stanna i din lägenhet och hålla dörren stängd. En lägenhet ska motstå brand i ungefär en timme.”
–Det finns alltså en förväntan idag att bränder och brandspridning ska begränsas på ett sätt som gör att man ska kunna stanna kvar i sin lägenhet. Men som vi uppfattar bristerna som finns här så stämmer inte förväntan med det som skedde, säger hon.
En viktig del av analysen handlar om hur dagens byggregler är utformade. De tillåter en viss brandspridning längs fasader, så länge den inte hotar utrymning eller räddningsinsats.
–Branden längs fasadytan ska begränsas, inte förhindras. Det som ska säkerställas är att möjligheten till tillfredsställande utrymning och brandsläckning ska bibehållas, säger Sandra Hedqvist, olycksutredare och även hon brandingenjör vid Uppsala brandförsvar.
I praktiken innebär det att man accepterar spridning upp till en våning via fasaden. Detta verifieras ofta genom testmetoden SP Fire 105, där fasadsystem provas i storskaliga brandförsök. Men, betonar Sandra Hedqvist, metoden har sina begränsningar eftersom den bygger på standardiserade testförhållanden.
–Varje brand är unik och byggnaden kanske inte är exakt utformad som testet, så det finns ju vissa begränsningar i det, säger hon.
Utredningen pekar på att det är kombinationen av material i fasad och balkonger som haft avgörande betydelse för brandförloppet. Fasaden bestod av impregnerad träpanel, men enligt forskningsresultat som utredarna tagit del av har brandskyddet försämrats snabbare än vad som är tänkt. Enligt EN 16755 (bruksklass EXT) ska brandklassen vara oförändrad efter en enligt testmetoden accelererad föråldring.
–Forskningen visar att en del av den här impregneringen har försvunnit på väldigt kort tid. På de här tre åren som byggnaden har varit i bruk så har brandklassen gått från en klass B till D – och det är precis det här tappet som inte ska ske enligt den här bruksklassningen, säger Sandra Hedqvist.
Samtidigt menar utredarna att balkongernas material bidrog till att förstärka branden. Konstruktionen, med en träkärna omsluten av glasfiberarmerad polyester, gav ett betydande energitillskott när den antändes.
–Den här typen av material brinner med en hög effektutveckling.
Den snabba brandspridningen antas ha orsakats av träpanelens och balkongplattornas sammantagna bidrag till branden, och utredarna gör bedömningen att den här typen av kombinerad fasad- och balkongkonstruktion inte uppfyller funktionskraven i BBR 5:551 punkt 3. Dessutom har fasad och balkonger inte testats tillsammans som ett system, trots att det är i kombination som de används i verkligheten.
–Det saknas också en analys av huruvida ytterväggen i kombination med de här brännbara balkongplattorna uppfyller kraven i byggreglerna, säger Sandra Hedqvist.
Enligt utredningen innebär det att viktiga interaktioner mellan material kan ha förbisetts i nuvarande regelverk och testmetoder.
Mot bakgrund av resultaten föreslår utredarna flera åtgärder. En av dessa är tillsyn av byggnader med liknande konstruktion.
–Vi tycker att det är motiverat med tillsyn enligt plan- och bygglagen och enligt lagen om skydd mot olyckor av ett fastighetsbestånd som har den här typen av konstruktion.
De lyfter också behovet av att vidareutveckla både testmetoder och branschpraxis, särskilt när det gäller att säkerställa att fasaders brandskydd består över tid trots påverkan av väder och vind.
–Räddningstjänsterna bör också ta hand om operativa erfarenheter och lärdomar från den här händelsen och fortsätta att utreda liknande händelser framöver, säger Sandra Hedqvist.
OLYCKSUTREDNINGENS ÅTGÄRDSFÖRSLAG
Byggbranschen:
- Relevansen av SP FIRE 105 testet bör utredas för att följa byggbranschens utveckling gällande innovativa lösningar. Under vissa förutsättningar kan testet vara olämpligt för att påvisa en tillräcklig skyddsnivå.
- Säkrare metoder än EN 16755 för att säkerställa att fasader uppnår SP FIRE 105 även efter att ha utsatts för väder och vind behöver tas fram.
Kommun:
- Tillsyn enligt Plan och bygglag (2010:900) av fastighetsbestånd med denna typ av konstruktion.
Räddningstjänst:
- Tillsyn enligt Lag (2003:778) om skydd mot olyckor av fastighetsbestånd med denna typ av konstruktion.
- Omhänderta operativa erfarenheter från Sparres väg och implementera lärdomarna inför framtida bränder i flerbostadshus med brännbar fasad. Utveckla rutiner för användandet av byggnadsteknisk information.
- Genomföra olycksutredningar vid liknande händelser för att öka kunskapen och erfarenheten av liknande händelser.
Fastighetsägare och forskning:
- Ta vara på träpanel och balkongplattor och genomför ytterligare tester för att utvärdera dess brandtekniska egenskaper.
