En brittisk forskningsrapport ifrågasätter hållbarheten i dagens brandtekniska riktlinjer för träfasader. Särskilt gäller det användningen av värmebehandlat trä, som visat sig ha lägre tändmotstånd och ökad värmeavgivning jämfört med obehandlat virke.
Bakgrunden till studien är branden i Samuel Garside House i London 2019, där flammorna spreds över träklädda balkonger i vertikal och horisontell riktning med en hastighet av upp till 50 mm per sekund. Branden drabbade åtta lägenheter och väckte farhågor kring brandegenskaperna hos termiskt modifierad furu, som användes i fasad- och balkongbeklädnaden.
Studien genomfördes i två faser och omfattade försök med olika varianter av Pinus sylvestris (tall), både i obehandlad form, som värmebehandlad, som åldrad värmebehandlad, samt med och utan brandskyddande behandling. I fas 2 testades även 9 mm tjock cederpanel, som ofta åberopas i brittiska byggregler som godtagbar ytbeklädnad.
Testerna genomfördes på flera skalor, från småskaliga konkalorimetertester till intermediära försök i fullskalig rigg inspirerad av BS 8414. Resultaten visade bland annat:
Att värmebehandling sänker tröskeln för antändning: den kritiska värmeflödesnivån för antändning sjönk från 17,7 kW/m² (obehandlad) till 14,5 kW/m² för åldrad värmebehandlad tall. Att värmebehandlat trä brinner snabbare och med högre intensitet än obehandlat trä. Att brandskyddsimpregnering kan halvera värmeavgivningen, vilket gav den enda testade panelen som uppnådde Euroklass B enligt EN 13501-1.
En central slutsats gäller tolkningen av fotnot (3) i brittiska Approved Document B (ADB), som medger användning av ”träpaneler med minst 9 mm tjocklek” i vissa tillämpningar. Den regeln spåras i rapporten till felaktiga antaganden från 1950-talet, där 9 mm kan ha syftat på gipsskivor, inte träpanel.
Testresultaten visar tydligt att 9 mm cederpanel ger snabbare brandtillväxt än 19 mm panel i samma installation. Den tunnare panelen bidrog till ett värmeflöde som låg cirka 25 % över det från 19 mm-panelen, trots att materialet i sig har lägre densitet och lägre brännvärde.
Enligt rapporten kan dessa resultat peka på ett behov av revidering av generella riktlinjer i ADB, särskilt när det gäller att likställa träprodukter med olika konfigurationer och behandlingar.
En annan viktig faktor var hur panelerna monterats. I experimenten användes bland annat vertikala ribbor med glipor – samma typ som fanns på den branddrabbade byggnaden i Barking. Dessa slitsystem visade sig ge betydligt högre värmeavgivning än traditionella, liggande paneler.
I jämförelse med referensprov på horisontellt monterad cederträpanel ökade värmeavgivningen i vissa fall med upp till det dubbla när samma träslag monterades vertikalt med glipor.
Rapportens författare rekommenderar att:
Regering och myndigheter omprövar 9 mm-regeln i ADB.
Allmänna antaganden om träprodukter och Euroklass D bör ses över – både materialtyp, tjocklek och montering påverkar brandegenskaperna.
Krav på klassificering i Euroklass-systemet i större utsträckning bör gälla även för träfasader på låga byggnader.
Brandskyddsbehandling bör övervägas som krav i alla tillämpningar där trä används i fasad eller på balkonger, även vid låga byggnader.
Snabb brandspridning i byggnader med synligt trä
