En CE-märkt träpanel är inte automatiskt godkänd för användning i en fasad. Boverket klargör att reglerna för byggprodukter och kraven på den färdiga byggnaden är två olika saker. För träfasader innebär det bland annat att CE-märkning enligt EN 14915 inte ersätter den brandtekniska verifiering som kan krävas för själva fasadsystemet.
För träpanel och träbeklädnad är det fortfarande 2013 års utgåva av EN 14915 som ligger till grund för den harmoniserade produktstandarden inom EU. Att det finns en senare version av standarden innebär inte i sig att den automatiskt kan användas som harmoniserad standard för CE-märkning. För det krävs att den citeras av EU-kommissionen.
Skillnaden är viktig eftersom CE-märkningen reglerar byggprodukten när den sätts på marknaden. Den visar vilka egenskaper tillverkaren har deklarerat enligt den harmoniserade standarden, men är inte ett godkännande av produkten för en viss byggnad eller användning.
Boverket beskriver samma princip mer generellt för byggprodukter. Det är byggherren som ansvarar för att en produkt har sådana egenskaper att byggnaden kan uppfylla de tekniska kraven. CE-märkningen och prestandadeklarationen är underlag för den bedömningen, inte ett besked om att kraven på byggnaden är uppfyllda.
För träfasader blir gränsdragningen särskilt betydelsefull när brandskyddet ska verifieras.
I Boverkets nya brandskyddsregler är grundkravet för fasader i byggnadsklass 1 att byggnadsdelar i och på fasaden ska vara utförda av obrännbart material. Samtidigt finns flera uttryckliga möjligheter att använda brännbar fasadbeklädnad.
Träbeklädnad i minst klass D-s2,d2 kan bland annat användas på byggnader med högst åtta plan om byggnaden är sprinklad och ytterligare åtgärder begränsar brandspridningen. Samma klass kan användas om det brännbara materialet endast täcker en begränsad del av fasaden eller endast finns på byggnadens första plan ovan mark. Obehandlad eller målad träpanel uppnår enligt Boverket normalt D-s2,d2.
Det innebär att SP Fire 105 inte är ett generellt krav för varje träfasad i byggnadsklass 1.
För andra brännbara fasadlösningar finns däremot en särskild väg genom fullskalig fasadbrandprovning. Boverket anger att brännbara byggnadsdelar och nedfallande delar får förekomma på byggnader med högst 16 plan ovan mark om en fasadbrandprovning visar att risken är begränsad. Det allmänna rådet anger SP Fire 105, utgåva 5, som provningsmetod.
Det är då inte bara den synliga träpanelen som provas. SP Fire 105 avser hela fasadsystemet, inklusive beklädnad, infästningar och bakomliggande material. Den fasad som byggs måste därför motsvara den konstruktion som omfattades av provningen. Boverket pekar särskilt på att exempelvis balkonger, räcken och andra brännbara byggnadsdelar kan förändra brandförloppet.
Det är en väsentlig skillnad mot en brandklass för själva materialet. Boverket har tidigare påpekat att en euroklass som exempelvis B-s1,d0 bygger på mindre provningar och inte kan jämställas med SP Fire 105, där fasaden utsätts för en betydligt större brandbelastning.
Att Sverige fortfarande använder SP Fire 105 hänger samman med att det ännu saknas en harmoniserad europeisk metod för fullskalig fasadbrandprovning. Arbetet med en gemensam europeisk metod har pågått under flera år. Fram till dess behöver de nationella reglerna och provningsmetoderna användas för den här typen av verifiering.
En tredje fråga gäller hur länge en brandskyddsbehandling på trä behåller sin effekt. Där finns standarden SS-EN 16755:2017, som behandlar beständigheten hos brandegenskaper för brandskyddsbehandlade träprodukter både inomhus och utomhus. Standarden är fortfarande giltig enligt SIS.
För produkter avsedda för utomhusbruk finns klassen DRF EXT. Den omfattar bland annat kontroll av att brandegenskaperna bibehålls efter väderexponering och att produkten klarar vissa krav på fuktupptagning.
RISE använder EN 16755 för att prova beständigheten hos brandskyddsbehandlat trä och beskriver hur provningen kombinerar accelererad väderexponering med nya brandprovningar efter exponeringen.
Boverkets regler hänvisar däremot inte till SS-EN 16755 som en föreskriven metod för fasader. Standarden kan därför användas som underlag för att visa beständighet, men den ersätter inte de krav som gäller för den färdiga fasadens brandegenskaper.
För projektörer och byggherrar innebär det att tre frågor måste hållas isär. Den första är vilken standard som används för CE-märkningen av själva träprodukten. Den andra är vilka brandkrav den färdiga fasaden ska uppfylla enligt Boverkets regler. Den tredje är om en eventuell brandskyddsbehandling behåller sin prestanda under den tid och i den miljö där produkten ska användas.
En träpanel kan därmed vara korrekt CE-märkt utan att det samtidigt är visat att ett visst fasadsystem uppfyller kraven för den byggnad där den ska monteras.
