Attackerna mot World Trade Center den 11 september 2001 ledde till en omfattande omprövning av brandskyddet i höga byggnader. Tjugofem år senare syns följderna i krav på utrymningsvägar, räddningshissar, brandskydd av stålkonstruktioner och räddningspersonalens kommunikation.
Den amerikanska myndigheten National Institute of Standards and Technology, NIST, konstaterar inför 25-årsdagen att utredningarna efter katastrofen har lett till mer än 40 ändringar i International Code Councils byggbestämmelser och 15 förändringar i centrala brandstandarder från NFPA. Förändringarna omfattar bland annat trapphus, hissar för räddningsinsatser, brandbeständiga material, aktiva brandskyddssystem och byggnaders motståndskraft mot kollaps.
NIST:s omfattande tekniska utredning av World Trade Center resulterade i 31 rekommendationer om bygg- och brandsäkerhet. Bakgrunden var inte bara varför tornen kollapsade, utan också hur utrymningen fungerade och vilka förutsättningar räddningspersonalen hade under insatsen. Myndigheten intervjuade över 1 000 överlevande och 116 personer från räddningsorganisationerna och analyserade bland annat konstruktioner, brandförlopp, utrymningsvägar och kommunikation.
En central fråga blev trapphusen. NIST rekommenderade att utrymningsvägar skulle placeras så att de inte kunde slås ut samtidigt av samma händelse och att deras funktion skulle kunna upprätthållas under allvarliga nödlägen. Regler som senare infördes i USA innebar bland annat krav på ytterligare utrymningstrappa i vissa mycket höga byggnader och bredare trappor i nya höghus med stora våningsplan. Kraven syftade bland annat till att klara situationer där människor utrymmer nedåt samtidigt som räddningspersonal rör sig uppåt.
En annan lärdom gällde brandskyddet av stålkonstruktioner. Efter utredningen skärptes amerikanska krav på det sprutade brandskyddets vidhäftning, installation och kontroll. För vissa höghus ökades kraven på vidhäftningshållfastheten flera gånger jämfört med tidigare nivåer. Reglerna kompletterades också med krav på att underlaget ska vara lämpligt och att det färdiga brandskyddet inte får ha sprickor, håligheter, delaminering eller exponerade stålytor.
NIST:s fortsatta forskning har även omfattat stålets egenskaper vid förhöjda temperaturer. Myndigheten uppger att försöken efter World Trade Center bidrog till utveckling och verifiering av prestandakriterier för brandresistent stål. Sådant stål kan enligt NIST inte garantera att en konstruktion står kvar under alla brandförlopp, men kan ge längre tid för utrymning.
Också hissarnas roll omvärderades. Den traditionella principen att hissar inte ska användas vid brand kompletterades med särskilt skyddade hissar avsedda för räddningspersonal och, under vissa förutsättningar, även för utrymning. NIST rekommenderade brand- och konstruktionsmässigt skyddade hissar för att förbättra räddningstjänstens tillträde och underlätta evakuering av personer med nedsatt rörelseförmåga.
Det finns en tydlig parallell till dagens svenska brandskyddsregler, även om de svenska kraven inte ska beskrivas som en direkt följd av 9/11.
I Boverkets nuvarande regler krävs räddningshiss när nivåskillnaden mellan räddningstjänstens angreppspunkt och det mest avlägsna plan där en insats kan behöva göras överstiger 30 meter. Räddningshissens schakt ska vara en egen brandcell och skyddas mot brand- och brandgasspridning. Syftet är att räddningspersonalen ska kunna genomföra invändiga insatser även i byggnader där stora vertikala avstånd annars skulle göra insatsen mycket krävande.
Svenska regler ställer också högre krav på trapphus ju högre byggnaden är. Utrymmen ovanför åttonde planet ska ha tillgång till minst ett trapphus Tr2, medan utrymmen ovanför sextonde planet ska ha tillgång till trapphus Tr1. Trapphus som i sig är högre än 16 plan ska utformas som Tr1 eller Tr2. Boverket beskriver syftet som att skapa särskilt robusta utrymnings- och tillträdesvägar med skydd mot brand- och brandgasspridning.
För den högsta skyddsnivån, Tr1, krävs bland annat brandslussar och trycksättning av trapphuset. Trapphuset ska dessutom leda direkt till säker plats. Konstruktionen ska begränsa risken för att brandgaser tar sig in i den utrymningsväg som både människor och räddningspersonal är beroende av.
Brandgasventilation är ytterligare en del av samma systemtänkande. Boverkets regler kräver att automatisk brandgasventilation ska ha tillräcklig kapacitet och tillförlitlighet och att funktioner som är beroende av strömförsörjning skyddas mot strömbortfall orsakat av brand. När räddningshiss ingår i tillträdesvägen kan exempelvis öppningsbara fönster inte ensamma tillgodoräknas som brandgasventilation i trapphuset, eftersom räddningspersonalen ska kunna nå valfritt plan direkt med hissen.
Även kommunikationen under räddningsinsatser blev en huvudfråga efter 11 september. Mer än 400 personer ur räddningsorganisationerna omkom i katastrofen. NIST beskriver hur bristande kompatibilitet mellan radiosystem och överbelastade kanaler gjorde kommunikationen svår under insatsen. De efterföljande rekommendationerna omfattade krav på att radiosystem för räddningspersonal skulle fungera även i komplicerade byggnadsmiljöer och under stora insatser. Amerikanska regler kom senare att kräva radiotäckning inne i byggnader motsvarande den räddningspersonal hade utomhus.
När American Society of Civil Engineers nu summerar utvecklingen 25 år efter attackerna lyfter organisationen just samspelet mellan konstruktion, brandmotstånd, utrymning och räddningsinsats som en av de viktigaste lärdomarna. En hög byggnad kan inte behandlas som separata tekniska system. Brandskydd, stomme, utrymningsvägar och räddningsorganisationens möjligheter måste fungera tillsammans när byggnaden utsätts för en händelse som går utanför normala förutsättningar.
