Det kan gå flera år mellan kommunernas kontroller av brandskyddet i publika lokaler. Samtidigt leder omkring var fjärde genomförd tillsyn till föreläggande om brister. Den svåraste risken att fånga är när en lokal börjar användas på ett annat sätt än det den ursprungligen var avsedd för.
Det var en av huvudfrågorna under Brandskyddsföreningens seminarium ”Hur skapar vi barriärer som förhindrar katastrofbränder som i Crans-Montana?” på SäkerhetsArenan under Almedalsveckan.
Bakgrunden var branden på baren Le Constellation i schweiziska Crans-Montana under nyårsnatten 2026. Omkring 40 människor omkom och över hundra skadades. De schweiziska myndigheterna inledde efter branden en omfattande granskning av både brandskyddet och kontrollen av publika lokaler. Kantonen Valais har därefter bland annat förbjudit pyrotekniska produkter i lokaler öppna för allmänheten och beslutat om förstärkt stöd till kommunernas säkerhetskontroller.
På seminariet jämförde Lars Brodin, brandingenjör och expert på organisatoriskt brandskydd på Brandskyddsföreningen, händelsen i Crans-Montana med diskoteksbranden på Backaplan i Göteborg 1998.
Hans slutsats var att katastrofbränder sällan beror på ett enda fel. I stället bryts flera säkerhetsbarriärer efter varandra. Det kan handla om brännbart material, blockerade utrymningsvägar, för sen utrymning, otillräckliga rutiner och verksamheter som förändrats efter att lokalen tagits i bruk.
– Riskidentifiering och riskbedömning är väldigt viktigt för att hamna rätt, sade Lars Brodin.
I Crans-Montana har schweiziska myndigheter efter branden särskilt granskat lokalens säkerhetsåtgärder, bland annat utrymningsvägar, släckutrustning och hur många personer som fick vistas i lokalen.
Samma problematik finns i Sverige, enligt Anders Edstam, enhetschef på avdelningen för räddningstjänst vid Myndigheten för civilt försvar. Han uppgav under seminariet att det finns omkring 65 000 objekt som kommunerna identifierat som aktuella för tillsyn enligt lagen om skydd mot olyckor. Omkring 12 500 tillsyner genomfördes under föregående år.
Det motsvarar enligt Anders Edstam i genomsnitt ungefär en tillsyn vart sjätte år.
– Vart sjätte år, det var där vi sade att golvet låg. Mer sällan än så borde det inte bli i några objekttyper, sade han.
Han uppgav också att ungefär en fjärdedel av tillsynerna leder till föreläggande efter att kommunen hittat brister.
– Var fjärde kontroll är underkänd. Det är ganska hög träffsäkerhet.
Siffrorna redovisades muntligt av Anders Edstam under seminariet. Myndighetens föreskrifter kräver att kommunerna håller reda på vilka byggnader och anläggningar som behöver omfattas av tillsyn och gör en bedömning av hur ofta de ska kontrolleras. Kommunerna ska också kunna göra oplanerad tillsyn när de får kännedom om ett särskilt behov.
Enligt Edstam är de vanligaste problemen inte byggnader som från början konstruerats helt fel. Bristerna uppstår i stället ofta när lokaler används och förändras.
Det kan vara delvis blockerade utrymningsvägar eller verksamheter där kunskapen om brandskyddet är låg. Den svåraste situationen är enligt honom när själva användningen av lokalen förändras.
– Samma lokal kan vara en godkänd industrilokal, en lagerhall till en industri. Om du har rave i den, då är det helt andra krav, sade Anders Edstam.
Problemet är att en sådan förändring kan ske från en dag till en annan, långt innan nästa planerade tillsyn.
Just den risken löper som en röd tråd tillbaka till Backabranden 1998, där 63 ungdomar omkom. Lokalen var avsedd för betydligt färre människor än de uppskattningsvis 340–400 som befann sig där under festen. Ett utrymningstrapphus hade dessutom fyllts med möbler. När möblerna antändes slogs en av utrymningsvägarna samtidigt ut.
Diskussionen under seminariet visade samtidigt en tydlig skepsis mot att lösa problemet enbart med tätare myndighetskontroller.
Peter Arnevall, förbundsdirektör och räddningschef för Storstockholms brandförsvar, pekade på att tillsyn sker sent i kedjan.
– Varför ska vi alltid hamna i tillsynsdelen? Det borde vara mer ansvarstagande tidigare, sade han.
Han lyfte särskilt övergången mellan den som bygger en fastighet och den som senare använder den. Tekniska brandskyddssystem kan vara konstruerade för en viss verksamhet, medan nästa fastighetsägare eller verksamhetsutövare inte fullt ut förstår hur systemen är tänkta att fungera.
Även Mattias Delin, forskningsdirektör på Brandforsk, pekade på en faktor som är svår att kontrollera vid en vanlig tillsyn: personalens faktiska förmåga att agera vid brand.
En restaurang eller nattklubb kan ha fungerande utrymningsvägar och tekniska system men ändå få en långsam utrymning om personalen inte reagerar när larmet går.
– Om personalen i stället stänger baren och öppnar dörren och visar utrymningsvägen får man ut folk mycket snabbare, sade Mattias Delin.
Han beskrev frågan som väl undersökt men eftersatt i praktiken.
Victoria Berge, vd och ägare till Kalk Hotel i Visby, pekade på den snabba personalomsättningen i hotell- och restaurangbranschen som ytterligare en risk.
– Gör man utbildningen varje år måste det finnas någon som kan, sade hon.
Hon ansåg också att fyra till sex år mellan kontroller kan vara för långt eftersom mycket kan förändras under perioden.
Förutsättningarna för restaurang- och nöjesverksamhet har samtidigt förändrats genom flera regelförenklingar under senare år.
Kravet på särskilt tillstånd för offentlig danstillställning på andra platser än offentlig plats togs bort den 1 juli 2023. I stället infördes krav på anmälan till Polismyndigheten. Regeringen konstaterade i lagstiftningsarbetet att anmälan är kostnadsfri och även kan göras muntligt. Utredningen som föregick förändringen hade föreslagit ett riskbaserat tillståndssystem, men regeringen valde att inte gå vidare med den modellen.
Sedan den 1 juni 2026 har också kravet på matservering och eget kök för stadigvarande serveringstillstånd tagits bort. Det innebär att det blivit möjligt att driva renodlade barverksamheter utan den tidigare kopplingen mellan alkoholservering och restaurangkök.
Lars Brodin pekade under seminariet på båda förändringarna och efterlyste ett tydligare riskperspektiv på publika lokaler.
Brandskyddsföreningen arbetar också med att utveckla synen på det systematiska brandskyddsarbetet. Brodin beskrev en modell där arbetet blir mer processinriktat och där riskbedömning, kompetens, underhåll, kontroll och ledningens uppföljning knyts samman.
Det nuvarande svenska tillsynssystemet förändrades efter reformen av lagen om skydd mot olyckor som trädde i kraft 2021. MSB fick då ett större mandat och blev tillsynsmyndighet över kommunernas arbete. Sedan juli 2022 gäller särskilda föreskrifter för hur kommunerna ska planera och genomföra tillsyn enligt lagen om skydd mot olyckor.
Erfarenheterna från Crans-Montana visar samtidigt vad som kan hända när flera barriärer brister samtidigt. Efter katastrofen påminde regeringen i kantonen Valais samtliga kommuner om deras skyldighet att kontrollera brandskyddet i publika verksamheter och meddelade att lagstiftningen skulle ses över. Senare har ytterligare åtgärder införts för att stärka kommunernas kontroller.
För den svenska räddningstjänsten återstår samma grundproblem: en tillsyn kan visa hur en lokal ser ut den dag inspektören är där. Den kan inte säkerställa hur lokalen används nästa helg, vilka möbler som placeras i en utrymningsväg, vilket material som monteras i taket eller hur många människor som släpps in när verksamheten förändras.
