Varför nöjde ni er med att ge anstånd till den 17 februari 2026 i stället för att överväga ett omedelbart föreläggande eller förbud enligt 41 och 43 §§ elsäkerhetslagen, när ert eget underlag beskrev akut hotad personlig säkerhet?
Sådana brister som framgår av anmälan kan vara skäl för ett föreläggande enligt 41 § eller användningsförbud enligt 43 § och de möjligheterna har övervägts i detta fall. Innan ett sådant beslut fattas behöver vi dock i de flesta fall göra en utredning av omständigheterna för att säkerställa att myndighetsutövningen inte blir mer långtgående än vad som behövs för att få det avsedda resultatet (en säker anläggning). Vi behöver också underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet innan vi fattar beslut, se 25 § förvaltningslagen. I detta fall har vi bedömt att de anmälda bristerna inte motiverar ett beslut, med endast protokollet från anmälan som underlag, utan att anläggningsinnehavaren underrättas och ges tillfälle att yttra sig över materialet.
I det ert underlag beskrivs åtkomliga strömförande delar, skadade kablar, saknat beröringsskydd och avsaknad av jordfelsbrytare. Varför ansåg ni inte att det redan då fanns skäl att överväga 43 § elsäkerhetslagen, alltså förbud mot användning av elanläggningen?
Den bifogade Statusbesiktningen är detaljerad, men det kvarstår frågor som myndigheten behöver utreda för att fatta ett proportionerligt beslut. Det finns också brister som innehavaren själv har kunnat åtgärda, exempelvis avsaknad av propphuvar. Som tillägg så tillämpas de utföranderegler som gällde vid tidpunkten för anläggningens utförande och nuvarande regelverk tillämpas inte retroaktivt. Av uppgifterna i anmälan gör vi tolkningen att denna anläggning utfördes innan krav på jordfelsbrytare infördes.
Varför beviljade ni den 10 februari 2026 förlängd svarstid till 17 februari, trots att underlaget beskrev en akut hotad personlig säkerhet för hyresgäster och personal?
Anläggningsinnehavaren kontaktade oss via telefon och uppgav att han varit i kontakt med elinstallationsföretag, men att företagen inte hade återkommit. Innehavaren önskade några dagar till. Vi kom överens om att förlänga svarstiden med en (1) vecka, vilket följer hur vi normalt sett hanterar ärenden med den typ av brister som förekommer i anmälan. Vi gjorde bedömningen att ett föreläggande om svar inte skulle öka sannolikheten att få svar av innehavaren.
Frågorna har besvarats av Gunilla Rosén-Blomqvist, Elinspektör på Elsäkerhetsverket.
