En 9 tons batterilagringsenhet brann 2023 i Göteborg, med omfattande rökutveckling. Släckmetoden man valde utgjorde en risk med tanke på den kraftiga explosionen som uppstod och enligt olycksrapporten behöver man utveckla kunskap och riktlinjer för att hantera den här typen av bränder.
Det var strax innan lunch den 26 april 2023 som personalen på ett batteriföretag upptäckte tunn vit rök från en container i lagerbyggnaden. I containern fanns en batterilagringsenhet på 9 ton, bestående av ett stort antal hopsatta battericeller med ett energiinnehåll på upp emot 875 kWh. Personalen satte genast sedan igång med att försöka få ut containern ur byggnaden, samt larma SOS.
– Containern var specialgjord för den här typen av batterilagringsenheter och hade hjul. Men eftersom man var tvungen att vrida containern 90 grader för att få ut den genom porten så kalvade hjulen vilket gjorde flytten besvärlig, säger Svante Carlsson, regional insatsledare på Räddningstjänsten Storgöteborg.
När den första brandstyrkan kom fram till platsen såg man att en dörr i containern var öppen, som man stängde. Batteriföretagets personal beskrev containers innehåll, att det uppstått någon slags termisk rusning i batterienheten och man visade även den införing för släckvatten som fanns på containerns långsida, för att man vid behov skulle kunna vattenfylla hela containern. Man uppskattade att detta kunde ta upp till 20 minuter, och samtidigt innebära att containern inte längre skulle vara flyttbar.
– Enligt de interna riktlinjerna fanns dels en explosionsrisk. Dessutom kan litiumbatterier avge vätefluorid som i sin tur kan bilda fluorvätesyra, något som är giftigt att andas in. Området vi befann oss i hade också flera andra verksamheter där folk jobbade och rörde sig. Det var många faktorer i behövde ta hänsyn till, säger Svante Carlsson.
Dessa riskfaktorer ledde till beslutet att istället använda skärsläckare. Dels eftersom det skulle gå fortare att kyla branden och samtidigt minimera skadorna på batterienheten. Skärsläckningen gjorde man högt upp på containerns långsida för att inte riskera att även penetrera batterierna. Efter ungefär fem minuter blev det en kraftig explosion i containern, som gjorde att ena kortsidans dörrar flög upp med stor kraft.
– Det var en väldigt allvarlig situation som vi inte riktigt var beredda på. Som tur var skadades ingen eftersom vi inte stod vid dörrarna containerns långsida. Däremot blev rökutvecklingen väldigt kraftig och man kunde se öppna lågor från batterierna, säger Svante Carlsson.
Den nya situationen gjorde att man behövde lägga resurser på att förhindra brandspridning till byggnaderna intill genom att kyla fasader och tak med vatten. Gasflaskor i byggnaden flyttades ut och en truck användes för att flytta containern längre bort från fastigheten. Även andra risker behövde hanteras samtidigt: Hur kontaminerat blir släckvattnet? Vilken skyddsnivå ska man ha för räddningspersonal och polis för att göra inrymning och utrymning? Svante Carlsson fick definiera de områden där man skulle ha mask eller andningsskydd på sig, samtidigt som behovet av mer kunskap blev påträngande. Via ledningscentralen, som fått kontaktuppgifter till experter, fick man bland annat klart för sig att man inte skulle fortsätta kyla batterierna när temperaturen höll sig under en viss gräns.
– Annars skulle vi bara få problem med allt kontaminerat släckvatten som sedan måste tas om hand.
Strax efter klockan 13 utfärdades ett viktigt meddelande till allmänheten (VMA) för att varna om den misstänkt giftiga röken. Kylningen fortsatte ge effekt genom att dämpa temperaturen, vilket man kunde kontrollera med värmekamera. Samtidigt la man ut brunnstätningar för att minska risken för att kontaminerat släckvatten skulle nå dagvattenbrunnarna. Senare användes en sugbil för att ta hand om vattnet och transportera bort det för rening. Efter ungefär tre timmar avtog röken, och då kunde man dra tillbaka VMA-varningen. Man hade klart för sig att det kan ta 36 timmar att få kontroll över den här typen av brand, eftersom batterierna kunde återantända. Därför förberedde räddningstjänsten för att få en ny container på plats som man kunde vattenfylla och lyfta ner batterierna i, men det gick inte att lösa under kvällen. Under natten som följde låg temperaturen i batterierna på en låg nivå, och vid niotiden dagen efter avslutades räddningsinsatsen.
– Men efter en och en halv timme började det återigen ryka i batterierna, och vi fick fortsätta med kylning. Några timmar senare kom den container vi behövde, som kläddes med presenning inuti och fylldes med vatten. Med hjälp av en kranbil lyfte vi ner batterienheten i containern, och när det var gjort kunde vi avsluta vår insats och lämna över ansvaret till verksamheten, säger Svante Carlsson.
Så här efteråt konstaterar han att man behöver utveckla den kunskap och de riktlinjer som finns för hur man ska hantera ett fenomen som termisk rusning, i synnerhet i stora batterilagringsenheter som det rörde sig om i det här fallet:
– Hade vi vetat att det kunde bildas vätgas inne i containern kunde vi undvikit att använda skärsläckare och istället pumpat in vatten. Nu har vi ändrat våra interna riktlinjer, men det är uppenbart att man från myndighetshåll behöver se över lagar, regler och riktlinjer. Om jag fick önska skulle man till exempel inte få placera sådana här batterienheter inomhus överhuvudtaget, eftersom det är förknippat med stora risker och svårhanterliga konsekvenser, säger Svante Carlsson.
Den troligaste brandorsaken härrör från när batteriernas kylanläggning provtrycktes vid monteringen. Där har sannolikt ett läckage uppstått i en battericell som i sin tur åstadkommit en kortslutning med termisk rusning som följd.
– Det är vad vi kommit fram till utifrån de utredningar som batteriföretaget i Sisjön och den internationella batterileverantören gjort. Men vi som räddningstjänst hade inte tillräcklig kunskap och den måste vi skaffa. Hur man hanterar batteribränder är en jätteviktig fråga även internationellt, säger Göran Kallin, utredare på Räddningstjänsten Storgöteborg och författare till den olycksutredning som gjordes efter branden.
Normalt arbetar räddningstjänsten med att innesluta en brand med kyla brandgaserna och därmed göra dem obrännbara. Och eftersom räddningsstyrkan på plats dessutom fick information om att röken kan innehålla farlig fluorvätesyra, gjorde man bedömningen att skärsläckare var ett bättre och snabbare alternativ än att innesluta batterienheten med vatten. Men även om röken är farlig utgör den inte den enda faran, menar Göran Kallin. Internationella erfarenheter visar att vit rök utan synbar låga under en reaktion i litium-jonbatterier är bättre att vädra ut, eftersom den vita röken kan vara en explosiv gas vid rätt blandningsförhållanden. Räddningstjänsten på plats tog i början också hänsyn till att batterienheten skulle bli totalförstörd om man fyllde containern med vatten. Visserligen ska räddningstjänsten beakta ekonomiskt värde när man väljer släckmetod. Men utifrån alla de olika parametrar som påverkade bedömningarna, kan man med facit i hand konstatera att man borde agerat på ett annat sätt, konstaterar Göran Kallin:
– Genom att stänga och innesluta branden ventilerades den vita röken inte bort utan kunde utveckla explosiva gaser. Nu vet vi att man behöver hantera den här typen av händelser som om det handlade om gas från en gasbehållare, och inte som brandgas.
Att räddningstjänsten utifrån de råd de fick använde skärsläckare, är inget man kan klandra dem för, menar Göran Kallin. Skärsläckare har varit lyckat exempelvis vid bränder i bilbatterier ute i det fria.
– Men en brand i ett frilagt bilbatteri ute i det fria är en helt annan sak än en innesluten batterilagringsenhet som i fallet i Sisjön. Så här efteråt kan man se att det varit säkrare att vattenfylla containern på det sätt som den var byggd för, eftersom det är en risk att stå så nära som man måste göra när man använder skärsläckare. Men räddningstjänsten agerade utifrån de kunskaper som fanns tillhands just då.
En annan aspekt är hur man ska arbeta förebyggande för den här typen av bränder. Hur ska batterilagringsenheter förvaras? Vad hade hänt om containern i Sisjön stått kvar inomhus, eller byggts fast så att den inte kunnat flyttas? Vilka lagar ska styra?
– En kommunal räddningstjänst har varken expertisen, tiden eller ekonomin att driva ett sådant utvecklingsarbete på egen hand. Därför är det av största vikt att berörda myndigheter inom en snar framtid tar fram nationella riktlinjer, avslutar Göran Kallin.
OLYCKSUTREDARENS REKOMMENDATIONER:
Nationell riktlinje:
Energilagringssystem av denna typ är för räddningstjänster i Sverige en förhållandevis ny företeelse, men som förväntas bli mycket vanligare. Lagstiftning, kunskap, taktik och metoder före eller under en insats mot dessa energilagringssystem behöver förtydligas och uppdateras för att skapa en säkrare arbetsplats för räddningspersonalen.
- Utredaren rekommenderar Räddningstjänsten Storgöteborg (RSG) att påtala behovet av tydligare nationella riktlinjer för energilagringssystem inom områdena förebyggande brandskydd och räddningsinsats.
Intern riktlinje:
Under den aktuella räddningsinsatsen efterfrågades och användes de interna riktlinjer och instruktioner som fanns till buds. Trots detta inträffade en explosion där räddningspersonal befann sig i farlig närhet.
- Kunskapen om taktik och metod inom RSG vid insats mot dessa batterienergilager ur ett räddningsinsatsperspektiv var inte tillräcklig. Därför rekommenderar utredaren RSG att snarast uppdatera den interna riktlinjen utifrån ny kunskap. Även att kontinuerligt uppdatera den när nyare kunskap finns att tillgå.
- Utredaren rekommenderar även RSG att genomföra utbildningsinsatser och övningar utifrån den aktuella händelsen eller liknande scenarier.
MER LÄSNING:
Nu kommer mer forskning om batterilagring
Jättebrand i ett av världens största batterilager
