Med anledning av de nya rapporterna från Rise och Brandforsk om de problematiska sprinklersystemen i kyrkor och kulturhistoriska byggnader ger här Brandskyddsföreningens expert Ikaros Savvidis sina kommentarer.
Sprinklersystem i Sverige har installerats i över 100 år, vilket innebär att vi har en gedigen erfarenhet av både installation och drift av dessa system. Idag finns det standarder och regelverk som reglerar projektering, installation, underhåll, provning och kontroll av sprinklersystem. Dessa standarder och regelverk fanns dock inte i samma omfattning när flertalet sprinklerinstallationer genomfördes i kyrkor.
Kyrkor och andra kulturhistoriska byggnader innebär speciella utmaningar vid installation av sprinklersystem. En viktig faktor är ambitionen att bevara byggnadernas ursprungliga utseende, vilket begränsar möjligheterna. Dessutom innehåller dessa byggnader ofta svåra utrymmen som är trånga, oåtkomliga eller ouppvärmda.
Till skillnad från moderna byggnader som ofta anpassas och renoveras samt har specifika utrymmen installationer, är kyrkor och kulturhistoriska byggnader mindre föränderliga, vilket ytterligare försvårar installationsarbetet. Kyrkor och kulturhistoriska byggnader har långa livslängder och har stått i flera hundra år, med förhoppningen att de ska fortsätta att stå i många år till.
Brandskyddsföreningen reviderar och uppdaterar kontinuerligt sina regelverk för att hantera eventuella brister och problem i sprinkleranläggningar. Ett exempel är förbudet mot invändig galvanisering av rör i SBF 120:8, då galvanisering kan leda till vätgasbildning genom kemiska reaktioner, vilket utgör en allvarlig fara. Trots detta finns det fortfarande flera anläggningar med galvaniserade rör som installerades innan förbudet trädde i kraft.
Regelverken innehåller även detaljerade krav på utförande och utformning för att säkerställa att systemet fungerar korrekt, vilket omfattar placeringskrav för sprinklerhuvuden samt avluftnings- och dräneringsanordningar. Dock kan dessa krav vara svåra att tillämpa i kyrkor och kulturhistoriska byggnader.
Det finns inget lagkrav på att sprinkler ska installeras i kyrkor, och installationerna görs ofta på frivillig basis för att öka brandsäkerheten. Detta innebär att olika speciallösningar kan tillämpas, vilket kan leda till problem som nedåtriktade sprinklerhuvuden, kvarvarande vatten och för långa utlösningstider i torrörsystem samt §luft och höga tryck i våtrörsystem.
Utöver krav på utformning ställer Brandskyddsföreningens regler även krav på anläggningsskötare. Dessa personer måste, utöver generell utbildning inom brandskydd och sprinklersystem, även utbildas specifikt på den anläggning de ska sköta. Detta säkerställer att de har nödvändig kunskap om skötsel och underhåll av de specifika komponenterna.
Om systemet är installerat på frivillig basis finns det dock en risk att dessa krav inte uppfylls fullt ut, vilket kan leda till att nödvändiga rutiner för kontroll och provning inte följs. Detta kan resultera i att systemet inte fungerar som avsett vid en brand och att viktig erfarenhetsåterföring för framtida installationer uteblir.
Jag tycker att det är mycket positivt att sådana projekt genomförs för att belysa de brister som förekommer i installation och drift av sprinklersystem i kyrkor och andra kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Att dessa problem nu uppmärksammas ger oss en möjlighet att vidta nödvändiga åtgärder, arbeta vidare med dem och utveckla riktlinjer eller kravställningar för att undvika liknande fel i framtiden.