En juninatt 2023 gick en stor del av Rönnskärsverken upp i rök och blev därmed den största industribranden i Sverige. Men tack vare att räddningstjänsten höll begränsningslinjerna kunde man rädda viktiga delar av produktionen. Såväl Boliden som räddningstjänsten har dragit flera viktiga lärdomar efter händelsen.
Text: Pernilla Fredholm, foto: Räddningstjänsten
Branden totalförstörde elektrolysverket, som är den del i anläggningen där koppar renas till den kvalitet som behövs för att sälja till företag som tillverkar koppartråd.
– Men om även kopparsmältverket brunnit ner hade all verksamhet försvunnit från Rönnskär. Tack vare att räddningstjänsten lyckades hålla begränsningslinjerna kunde vi fortsätta med viss produktion, säger Malin Sanderyd som är brandingenjör på Boliden Rönnskär.
Enligt Bolidens undersökningar började alltsammans troligen med att vakuumet släppte i kontaktytorna på en vakuumbrytare. Under olycksnatten jobbade tre anställda i elektrolysverket. Vid tvåtiden på natten tittade en av dem ut i den stora elektrolyshallen, såg lite rök men även blå lågor vid en av bassängerna. Han försökte släcka branden, som upptäckts även i våningen under. Personal stängde samtidigt av luftintaget till kontrollrummen och den likriktare som används i området och larmande SOS.
Klockan 02.24 fick räddningstjänsten larmet. Det var styrkeledaren från Skelleftehamns deltidsstyrka (kombinerad kommunal- och industriräddningstjänst) som var först på plats. Då fanns synlig rök från elektrolysverket. Styrkeledaren konstaterade att branden spred sig snabbt och gav den ankommande deltidsstyrkan instruktioner om att börja med rökdykning. De hann bara öppna dörren och titta in så konstaterade de att det var ingen sikt alls, och de hörde hur det rasade saker inne i elektrolysverket.
I stället fokuserade man på att flytta tryckkärl från en verkstadsdel precis intill. I det här läget var branden mycket kraftig och lågor slog ut ur taket. Skelleftehamns styrkeledare larmade om att skicka ut allt stöd som fanns. Han gav också order om att stänga hela smältverket och framför allt stoppa tillflödet i gasol, ammoniak och den syrgasledning som passerade ovanför taket på den brinnande byggnaden.
När räddningsstyrkan från Skellefteå räddningstjänst kom ut till halvön 03.45 möttes de av ett inferno med massiv rökplym från den 360 meter långa byggnaden.
– Det var uppenbart hur allvarligt det var, branden i elektrolysverket var jättekraftig och den delen är ju själva hjärtat i Rönnskärsverken. Jag tänkte att nu står hela Boliden på spel, säger Daniel Haarala som var regional insatsledare.
Tankbilen dirigerades till avkoppringsverket för att med vattenkanon försöka hålla någon slags begränsningslinje från det brinnande elektrolysverket, men den insatsen fick snabbt avbrytas eftersom en hög glasfiberarmerad skorsten fattade eld.
– Vi flyttade tankbilen och strax efter rasade skorstenen ner där bilen stått. Det hände en massa saker på en gång och det fanns flera risker att ta hänsyn till, säger Daniel Haarala.
Förutom rasrisk fanns till exempel ammoniak, gasol och syrgas, men också höga elektriska strömmar.
– Inne i verket hörde vi smällar, vilket troligen kom från tryckkärl som fanns därinne. Det blev också ett ammoniakutsläpp, vilket var riktigt obehagligt. Som tur är försvann det innan vi ens hann reagera, säger Daniel Haarala.
Vatten sprutades på elektrolysverket utifrån och Daniel Haarala försökte samtidigt strukturera upp en målbild; var fanns det möjlighet att stoppa branden, vad var viktigt att skydda? En stor fördel var att det fanns personal på plats både från verket och den lokala deltidsbrandkåren.
– Vi kom ganska snabbt fram till att om branden skulle sprida sig till konverterhallen och anodgjuteriet skulle Rönnskär få stänga ner helt. Samtidigt fanns stora mängder extremt giftig svaveloxid i de andra verken intill, säger Daniel Haarala.
Ädelmetallverket rymde klorgas, ammoniak och väteperoxid, och precis intill hade trätaket på anodgjuteriet börjat brinna. Piteå och Norsjö räddningstjänster kom i grevens tid och lyckades släcka det som brann just där.
– De hade en timmes framkörning men hade larmats i tid, som väl var, säger Daniel Haarala.
Ganska tidigt i insatsen upptäcktes att flödet i brandvattennätet inte var tillräckligt och att dricksvattensystemet skulle kunna påverkas.
– När jag tog fram brandpostkartan började jag nästan gråta, för den var helt obegriplig. Vi har två vattensystem som är oberoende av varandra på Rönnskär, dels industrivatten, dels kommunalt vatten. Men det gick inte att förstå hur allt hängde ihop. Och när vi fick dit en stor pump för att ta upp havsvatten, var det inte heller självklart var den kunde läggas i, säger Daniel Haarala.
En annan stressfaktor var de ritningar och kartor som fanns tillgängliga över Rönnskärsverken. Dessa behövdes för att kunna planera insatserna på plats. Anläggningen är från 1928 och har byggts på under tidens gång, ibland på ett komplicerat vis med okända konstruktioner. Dessutom saknades vissa delar, bland annat brandsektionering. Den här typen av industrier har ofta bra insatsplanering utifrån risker med farliga ämnen, menar Daniel Haarala. Däremot hade insatsplanerna behövt vara tydligare på andra sätt:
– När man behöver göra snabba bedömningar i en akut brandsituation får det inte vara alltför detaljerat, man behöver kunna zooma ut och se helheten. Då hade det också varit bra om det redan fanns inritat viktiga begränsningslinjer utifrån vad som är skyddsvärt.
Klockan 14.00 den 14 juni avslutades räddningstjänstens insats och Boliden tog över ansvaret för efterbevakningen. Elektrolysverket gick förlorat eftersom branden var så kraftig redan vid räddningstjänstens ankomst. Men kritiska verksamheter som smältugnar, konverterhall, anodgjuteri och ädelmetallverk kunde räddas tack vare att begränsningslinjerna höll. Och därmed kunde delar av produktionen återupptas efter branden.
– Det fanns ingenting som räddningstjänsten hade kunnat göra för att begränsa eller förhindra det snabba brandförloppet. Däremot finns det flera viktiga lärdomar när det gäller brandskydd som man behöver jobba med, säger Christer Björkman, verksamhetsstrateg på Umeåregionens brandförsvar.
Han är också en av de medverkande i den insatsutvärdering som blev klar i juni. I den kom man bland annat fram till att insatsledningen i början av branden var underbemannad och att viss kommunikation och organisering inom räddningstjänsten kan förbättras inför framtiden.
– Man hade stor hjälp på plats av Bolidens personal och den lokala deltidsräddningstjänsten som hade värdefull kunskap om lokalerna och vilka risker som fanns. Men det saknades viktig information i brandskyddsritningar och andra underlag som användes. I andra fall var informationen i stället alldeles för detaljerad för att få överblick och snabbt kunna fatta beslut, säger Christer Björkman.
Det fanns inga standardiserade insatsplaner för respektive byggnad och området i stort där exempelvis angreppsvägar, brandcellsgränser och brandsektioneringar tydligt kunde utläsas. Brandskyddsritningar fanns, men de redovisade bara delar av byggnaderna. Situationsplan saknades helt. Därför blev det ett detektivarbete att reda ut var det kanske fanns brandavskiljande väggar mellan de olika byggnaderna. Dessutom saknades vissa byggnader i underlaget, bland annat anodlagret.
Precis som insatsledare Daniel Haarala upptäckte under brandnatten, fanns det inte heller någon vettig brandpostkarta. Enligt insatsutvärderingen var den alldeles för detaljerad för att ge en snabb överblick i ett akut läge.
– Man skulle behövt markera brandposter för olika nät och ungefär hur mycket vatten man kan ta ut från varje nät. Men också vilka platser man kan använda för att pumpa vatten ur havet, säger Daniel Haarala.
Andra viktiga slutsatser i insatsutvärderingen var att elektrolysverkets källarplan innehöll en hel del brännbart material. Eftersom det även saknades automatiskt brand- och utrymningslarm, kunde branden växa till sig innan personalen på plats upptäckte den. Dessutom saknade byggnaden automatiska släcksystem.
– Någon ytterligare brandavskiljning i elektrolysverket hade också varit bra. Lokalens storlek i kombination med brandbelastningen gjorde att förloppet blev snabbt och att en släckinsats inte var möjlig, säger Christer Björkman.
Boliden har efter branden gjort en egen utredning, där man bland annat beskriver en vakuumläcka som brandorsak. Man har också tagit del av räddningstjänstens insatsutvärdering.
– Nu bygger vi ju ett nytt elektrolysverk och där kommer det att finnas både automatiskt brandlarm och släcksystem utifrån dagens byggregler. Det blir bättre brandsektionering i den nya byggnaden, men inte i elektrolyshallen eftersom det måste kunna löpa flera traverser därinne, säger brandingenjör Malin Sanderyd.
I frågan om brännbart material finns det fortfarande utmaningar, bland annat när det gäller golvet i elektrolyshallen. För att inte syran ska fräta sönder betongen måste den, precis som tidigare, vara belagd med en coating av plast.
– Men det vi nu gör är att räkna med den brandbelastningen när vi projekterar för den nya anläggningen, så att man vet om den, säger Malin Sanderyd
Att det saknats viktig information i brandskyddsritningar och insatsplaner är något Boliden nu jobbar med, bland annat tillsammans med räddningstjänsten.
– Vi har bestämt att vi ska ha fler brandövningar där vi strukturerat går igenom alla de olika verken på Rönnskär, som till exempel var alla inträdesvägar och kontrollrum finns och vad som ska skyddas, säger Malin Sanderyd.
Boliden har även uppdaterat sin räddningsplan. Men även om man kan försöka räkna ut alla möjliga scenarier är det svårt att täcka in allt, menar Malin Sanderyd:
– Den här oväntade och stora händelsen har lärt oss jättemånga saker som vi nu tar med oss, som hur vi kan öva och samverka mer med räddningstjänsten. Vi upptäckte ganska snabbt att det behövdes ytterligare resurser på plats utöver vår skiftgående elektriker. Detta löste sig under brandnatten så att räddningstjänsten hade kontakt med krisledningsgruppen via en representant på plats. Den rollen har vi sedan förtydligat i räddningsplanen.
FAKTA RÖNNSKÄRSVERKEN:
- Rönnskärsverken i Skelleftehamn är Sveriges enda smältverk för framställning av basmetaller och man sysslar även med återvinning av elektronikskrot. Fram till jättebranden förra sommaren kunde Rönnskär producera 250 000 ton koppar per år, vilket gör verket till ett av världens största.
- Elektrolysverket är den del i anläggningen där koppar renas till katodkoppar. Den innehåller 99,998 % ren koppar och säljs till företag som tillverkar koppartråd. I elektrolysverket finns en stor mängd bassänger där kopparplattor (anoder) och stålplåtar (katoder) sänks ner i elektrolyt som bland annat innehåller svavelsyra, och som sedan strömsätts. På så vis processas anoderna till katodkoppar.
- Elva dagar efter branden kunde verksamheten delvis starta igen, även om slutsteget i produktionen gick förlorad i elektrolysverket. Boliden kan fortfarande sälja koppar i form av anoder, som dock har lägre renhet än katoderna.
- År 2023 räknade Boliden att man förlorar en miljard kronor i vinst per år under den tid det inte finns något elektrolysverk i Skellefteå. Men i ruinerna efter branden fanns metaller som koppar, nickel, guld, silver, palladium och platina till ett värde av ungefär två miljarder. Det jobbar man nu med att ta hand om.
- Boliden bygger nu upp ett nytt elektrolysverk i Rönnskär för 4,8 miljarder som ska stå klart i juni 2026, och är uppe i full kapacitet 2027.
FAKTA INDUSTRIBRÄNDER:
- I Sverige inträffar fler än tre bränder per dag i industrin, och så har det sett ut de senaste fem åren. Mörkertalet är troligen mycket stort, siffrorna avser bara bränder där räddningstjänsten inkallats.
- Värst drabbad är metall- och maskinindustri, följt av trävaruindustri och massa- och pappersindustri. En vanlig orsak till bränderna är fel i utrustning som ofta är elrelaterade.
