Extrema klimatförändringar och rekordstora skogsbränder tar livet av Kaliforniens uråldriga mammutträd. På bara två år beräknas upp till 20 procent av världens största levande organismer ha utplånats. Inom nationalparkerna Sequoia och Kings Canyon arbetar man mot klockan för att bevara träden. En metod har visat sig vara särskilt effektiv: att tända eld på skogen.
Text: Kristin Pineda Svenske, Foto: David Pineda Svenske, Wikimedia Commons
Det känns som om vi har reducerats till storleksordningen av två myror, då vi trippar omkring bland de svällande rötter som omger den ofantliga trädstammen, blänkande i nyanser av guld, koppar och brons. Det är svårt att greppa att denna organism inledde sin existens som ett nedsinglande frö någon gång under bronsåldern.
I över 3 000 år har trädet levt och frodats på denna plats – men när Brandsäkerts utsända mjukt klappar den fnasiga barken, färgas våra fingrar svarta. Den skimrande stammen har fläkts upp och inrymmer numera en förkolnad grotta, ett så kallat brandsår, eller ”burn scar”. Dessa djupa ärr är en allt vanligare syn hos de uråldriga mammutträd som uteslutande växer i Sierra Nevada, bergskedjan i östra Kalifornien som omfattar hela tre nationalparker. Ärren orsakas av regionens allt mer frekventa, allt mer omfattande och allt mer intensiva skogsbränder.
Trädet i fråga är ett så kallat moderträd, ålderstiget nog att producera fröer, vilket vanligen inte sker förrän trädet är hundratals år gammalt. Det är också en av överlevarna efter skogsbranden KNP Complex Fire (se tidslinje), en brand som rasade från september till december 2021 över områden som ännu inte hade återhämtat sig efter en lika katastrofal brand året innan. Det gör ont att läsa den ekologiska utvärderingen: omkring 13 000 individer, närmare 20 procent av världens bestånd av jätteträd, brann upp mellan 2020 och 2021.
Vi vet varför. Under de senaste decennierna har klimatförändringarna drivit upp temperaturerna och minskat nederbörden i Kalifornien. Månaderna före KNP-branden registrerade delstaten sitt torraste år sedan 1923. Samtidigt var sommaren 2021 den varmaste någonsin. Det ledde till att sex av de sju största skogsbränderna i Kaliforniens historia (!) inträffade inom loppet av tolv månader 2020-2021.
Rebecca Paterson, en av de brandspecialister som arbetar inom nationalparkerna Sequoia och Kings Canyon, tar en paus i den senaste naturvårdsbränningen i området Ash Mountain för att tala med Brandsäkert.
-Det är horribelt att vi har förlorat så många jätteträd under bara två säsonger. Inom nationalparkerna arbetar vi hårt med att utvidga insatserna för att minimera vegetationen så snabbt och så omfattande som möjligt, men det är inget lätthanterligt problem. Som vi redan har blivit varse genom vår egen historia, är det faktiskt möjligt att göra saker och ting värre, även om intentionerna är goda, säger Rebecca Paterson.
Hon syftar på ett komplicerat kapitel inom amerikansk naturvårdshistoria, och för att förstå dess komplexitet behöver vi studera mammutträden på lite närmare håll. För faktum är att eld traditionellt sett inte är av ondo för mammutträden. Brandsåren må se ödesdigra ut, men mammutträd har utvecklat förmågan att överleva hundratals skogsbränder under sitt mångtusenåriga liv. Deras ytterst tjocka bark fungerar som ett brandskydd för de inre skikt av levande trä som transporterar vatten och näring genom växten.
Så länge inte elden bränner sig runt hela trädstammen, utan en intakt sektion av barken kvarstår, överlever trädet vanligen och börjar producera ny vävnad som år efter år sakta vallar över sårytan. Vid lindriga bränder och naturliga brandintervaller på fem till tio år skadar elden på så vis inte friska, mogna träd. Hettan gör däremot att kottarna högt uppe i trädtopparna spricker upp, så att färska fröer fladdrar ned på marken. Då eld drar igenom trädlundarna med några års mellanrum, förvandlar den därtill bioavfall och konkurrerande sly nedanför moderträden till näringsrik aska och öppnar upp utrymmet för ökad tillgång på solljus.
Utan eld börjar nedfallna blad, bark, grenar och annan biomassa hopa sig runt trädet. Kottar öppnas inte, inga frön faller ned och inget växtutrymme frigörs. Om skogen nu skulle fatta eld, är bränslebädden så omfattande att elden håller sig kvar, stiger i temperatur och får fäste i trädet, där den börjar gnaga sig in i barken och upp mot kronan. Kronbränder hejdar sig vanligen först då bränslet har tagit slut – alltså när trädet har brunnit upp.
Teorin att mammutträd inte bara överlever skogsbränder, utan därtill är beroende av dem, framlades för första gången under 1950-talet av den kontroversielle Berkeley-professorn Harold Biswell, även känd som ”The Torch”, eller ”Facklan”. Biswell ägnade sig åt impopulära experiment då han tände eld på väl utvalda skogsområden för att se hur det påverkade mammutträden. Även om resultaten snabbt övertygade ”Facklan” själv om att lindriga skogsbränder var positiva för trädens tillväxt, var såväl allmänheten som forskarvärlden högst skeptisk.
Det tog närmare ett decennium för Biswell att få upprättelse, bland annat tack vare den fascinerande vetenskapen dendrokronologi (se fakta). Genom den ingående studien av träds årsringar kunde forskare utröna att nytillväxten av mammutträd var stabil från flera tusen år tillbaka och fram till andra halvan av 1800-talet. Därefter minskade den inte bara – den upphörde. Det tål att upprepas: efter 1860 hade i stort sett inga nya mammutträd grott. Det abrupta stoppet sammanföll med en annan historisk händelse, nämligen den vite mannens intåg i västra USA. Och det, skulle det visa sig, var inte någon slump.
Sierra Nevadas ursprungsbefolkning – yokut, paiute, shoshone med flera – hade i åtskilliga generationer ägnat sig åt så kallad kulturbränning, då begränsade skogsområden antändes för att bereda odlingsbar mark och skänka nytt liv och näring till naturmiljöer. Denna sed fick ett abrupt slut då Kalifornien 1850 klubbade igenom Lagen om hantering och beskydd av indianer, som i grund och botten innebar att uramerikanerna fråntogs sin kultur, sina barn, sina språk, sina rättigheter och sina landområden. De trängdes ihop i reservat och ersattes av nybyggande entreprenörer som raskt satte igång att förvandla världens största levande organismer till takspån och tändstickor.
Samtidigt rensade de europeiska invandrarnas hjordar av betesdjur skogen på gräs, sly, ungträd och annat bränsle. Dessa faktorer, tillsammans med policyn att släcka alla naturliga skogsbränder så snart de uppdagades, gjorde att skogarna inte längre brann. Under lång tid trodde man att man gjorde skogen en tjänst. Det var alltså först dryga hundra år senare, efter de studier som hade initierats av ”Facklan” Biswell, som forskarvärlden insåg sitt enorma misstag.
-Under 1960-talet genomgick nationalparkerna en monumental förändring, säger Rebecca Paterson.
Hittills hade naturbrukspolitiken fokuserat fullständigt på turistupplevelsen. Nu gick man över till att prioritera naturvård, och då lyfte man bland annat fram att bristen på skogsbränder i stort sett hade satt stopp för mammutträdens reproduktion. 1963 genomförde man den första kontrollerade naturvårdsbranden i Redwood Mountain Grove i Kings Canyon.
-Just där vi förlorade många träd i KNP-branden 2021, lägger hon till. Framför allt i områden där naturvårdsbränder inte hade utförts, säger Rebecca Paterson.
Sedan 1960-talet har eld alltså setts som en viktig del av ekosystemet som måste inkorporeras i naturvården, antingen genom kontrollerade bränder, eller genom att låta naturliga bränder följa sitt naturliga förlopp, förklarar experten. Det rör sig dock om stora ytor, och med begränsad arbetskraft samt den allt stramare budget som viks åt naturvård i USA, är det omöjligt att arbeta i samma takt som Sierra Nevadas naturliga växtkraft.
-Mycket tyder på att naturvårdsbränning fungerar, men det är inte den enda metoden för att förebygga skogsbränder. Om det är för hett, för torrt eller om vi inte har tillräckligt med brandmän tillgängliga, är det ofta möjligt att minimera vegetationen i området även utan eld. Visserligen går man miste om eldens övriga ekologiska fördelar, men risken för katastrofala skogsbränder inom dessa områden kommer definitivt att vara mindre efter handröjning med motorsågar eller annan utrustning, säger Rebecca Paterson.
Ett annat verktyg som användes för att brandsäkra särskilt värdefulla träd under bland annat KNP-branden, var brandfiltar av aluminium. Över hela världen spreds bilder på de ofantliga mammutträden vars rötter, stammar och brandsår hade täckts med aluminiumfiltar för att elden inte skulle få fäste. Materialet var av samma slag som används för att brandskydda byggnader och räddade träden ifråga undan allvarliga skador, berättade brandmannen Jon Wallace under en presskonferens vid samma tid.
Det är viktigt att lyfta fram att det faktiskt finns saker vi kan göra för att bevara dessa träd, på flera olika sätt, menar Rebecca Paterson, och att det inte bara är upp till nationalparkens brandspecialister att rädda mammutträden.
-För mig är det ett svindlande privilegium att få tillbringa min blygsamma mänskliga livstid i sällskap av dessa uråldriga giganter, och att jag i någon mån får lov att bidra till deras välbefinnande. Men jag tar varje chans jag får till att uppmana allmänheten att göra sin insats i kampen mot klimatförändringarna, för att skapa den stabilitet som krävs för att säkra överlevnaden av denna naturliga skatt. Mammutträdens framtid är oviss. Det gäller att använda alla verktyg i vår verktygslåda, säger Rebecca Paterson
FAKTA
DENDROKRONOLOGI: Studien av träds årsringar
Dendrokronologi, från grekiskans déndro (träd), har hjälpt forskare att avslöja ett stort antal nya rön kring Sierra Nevadas brandförhållanden under de senaste 3 000 åren. Mellan 1988 och 1991 samlade forskare in 659 träskivor från fallna träd samt borrprover (meterlånga byertspenneformade cylindrar som ger ett tvärsnitt av ett träds årsringar) från levande träd. Dessa visade att den varmaste perioden i Sierra Nevada var år 800-1300, då skogsbränder inträffade med tre till tio års mellanrum.
Ett och samma träd utsattes för eld mellan vart tionde och femtonde år. Genom jämförande studier av så kallade årsringsregister kan ett vältränat forskaröga därtill utläsa exakt vilka år bränderna inträffade (den värsta historiska skogsbranden inträffade 1297), hur intensiva och hur omfattande de var, samt hur klimatet såg ut före, under och efter branden. Ringarna avslöjar också perioder av torka, tunga snöfall, angrepp av insekter och miljöföroreningar.
En annan slutsats från studien var att både etableringen av ungträd och de fullvuxna trädens tillväxt tenderar att vara högre – ofta anmärkningsvärt högre – tiden strax efter en skogsbrand, oavsett klimatförhållanden. Det betyder att naturliga bränder har större inverkan på trädens tillväxt än de grundläggande faktorerna solljus och vatten.
TIDSLINJE: KNP Complex fire
9 september 2021
Ett intensivt åskoväder rullar in över Kalifornien. 200 blixtnedslag träffar nationalparkerna Sequoia och Kings Canyon och orsakar tre olika bränder. En av dem kontrolleras snabbt, men de övriga två rasar fram längs bergssluttningarna. 130 brandmän kämpar mot två meter höga lågor i svårframkomlig terräng utan säkerhetszoner, samtidigt som höga temperaturer och starka vindar ökar eldens framfart. Inom 24 timmar har brändernas areal vuxit från 1,7 till 42 hektar.
16 september 2021
Arbetsstyrkan har stigit till 400 man. De två bränderna har mötts och täcker nu 4 500 hektar. Den brandrök som begränsade brandens framfart norrut lyfter, vilket ökar eldens syretillförsel. Extrem medvindsbrandsprindning antänder ytterligare 2 600 hektar under loppet av en dag. Branden når nu nationalparkens hjärta, Giant Forest, som omfattar världens största exemplar av mammutträden. De ikoniska Four Guardsmen (de Fyra Väktarna), samt världens största träd, General Sherman, är starkt hotade av elden. Under de senaste dagarna har man dock brandsäkrat parkens mest legendariska träd genom att räfsa bort markbränsle, rulla undan större timmerstockar, gräva ut brandgator och svepa in träden i brandfiltar av aluminium.
24 september 2021
Den enorma arbetsinsatsen i Giant Forest är en framgång. Four Guardsmen och General Sherman överlever elden, men branden fortsätter att växa. De enda områden där branden minskar i intensitet är de ytor som har utsatts för naturvårdsbränning. Rökbildningen hindrar flyg från vattenbombning samtidigt som en enorm sekvoja faller tvärs över parkens enda trafikled, Generals Highway, och spärrar framkomsten mellan de norra och södra delarna av parken, tills man har lyckats såga sig igenom och flytta på det ofantliga trädet. Under den kommande veckan växer elden med 1 000 hektar – per dag.
1 oktober 2021
En experimentell plan med att bomba elden med den brandhämmande gelén polyakrylamid lanseras, men ett 12 000 meter långt konvektivt pyrocumulusmoln gör att insatsen måste avbrytas. Starka brandvindar börjar slita loss bark och blad framför flamfronten och orsakar flygbrand.
7 oktober 2021
Brandarealen uppgår nu till 35 000 hektar. Insatsen omfattar 1 951 brandmän, 123 brandbilar, 37 vattentankbilar, 21 schaktmaskiner och 13 helikoptrar. Äntligen bidrar även nederbörd till släckningsarbetet. Inom ett par dagar är 20 procent av branden kontrollerad.
14 oktober 2021
Regnet fortsätter. Det kontrollerade området stiger.
21 oktober 2021
60 procent av branden är kontrollerad. Kraftigt snöblandat regn faller över hela brandområdet, vilket markerar slutpunkten för eldens spridning. Släckningsarbetet skall dock fortlöpa i flera månader – först den 16 december förklarades elden vara fullständigt under kontroll. Slutnotan för släckningsarbetet uppgår till 170 miljoner dollar.
SKOGSBRÄNDER I SVERIGE
Även i Sverige blir skogsbränder allt vanligare och allt mer omfattande. Under ”normalår” omfattar få eller inga bränder mer än 100 hektar. De senaste decennierna, fram till 2010, brann totalt omkring 5 000 hektar mark under ”toppår”. 2014 brann hela 14 000 hektar bara i Västmanland. 2018 hamnade totalarealen på över 20 000 hektar i Sverige. Nio av tio skogsbränder orsakas av mänsklig aktivitet.
5 BRANDFAKTA OM SVENSK SKOG
1. Ju tätare skog, desto brandsäkrare. Marktäckning som utgörs av döda, korta granbarr är ofta för kompakt och fuktig för att bära elden. För att bränslebädden skall antändas bör fuktkvoten inte överstiga 25 %. Det kräver vanligen en veckas uppehållsväder.
2. Den inplanterade contortatallen, idag ett av de vanligaste trädslagen inom svensk skogsindustri, skapar däremot en mycket brandvänlig bränslebädd genom sina långa, böjda barr.
3. Kronbränder sker bara i skog med övervägande barrträd, då lövträdens vatteninnehåll gör dem svårantändliga.
4. Äldre svenska tallar utan lågt sittande grenar har, likt Kaliforniens mammutträd, god potential att överleva lågintensiva bränder tack vare sin tjocka bark. Även dessa träd kan valla över sårytor med kallusvävnad. Granar, med sina lågt sittande grenar, är mer brandkänsliga.
5. Lingon- och blåbärsris överlever ofta skogsbränder och skjuter nya skott från sina jordstammar följande år, förutsatt att marken är tillräckligt fuktig när det brinner.
Källa: Anders Granström och Anna-Lena Axelsson, slu.se.