I slutet av februari går Lisebergs miljardsatsning Oceana upp i rök och en person omkommer. Trots den våldsamma branden kan stora värden räddas. Men hur gör man för att säkra brandskyddet under byggtid?
Text: Pernilla Fredholm
Strax före halv tio den 26 februari filmar en byggnadsarbetare vad som verkar vara en normal arbetsdag på bygget av Lisebergs vattenpark Oceana. Arbetet har pågått sedan november 2020 och i januari har man börjat vattenfylla bassängerna. Parken ska nämligen slå upp portarna i början av sommaren, men så blir det inte.
En dryg halvtimme senare börjar klipp dyka upp på sociala medier där man ser hur det brinner i den gröna vattenrutschkanan Rattler som slingrar sig utanför fasaden till vattenparken. Brandförloppet är oerhört snabbt.
10.06 larmas räddningstjänsten till platsen och man försöker släcka den kraftiga branden i rutschkanan. Tre rökdykare tar sig in i Oceanas trapphus, eftersom de har fått veta att en person saknas och tros befinna sig i tornet de är på väg upp i. Tornet, varifrån rutschkanorna börjar, är rökfyllt och sikten noll. Med sig har rökdykarna två personer från huvudentreprenören NCC som ska hjälpa till att visa vägen.
Väl framme vid den första ingången förbereder sig för rökdykning, ropar in utan att få svar och sedan smäller det. Den kraftiga brandgasexplosionen är en trestegsraket som börjar i tornet dit brandgaserna från rutschkanan tagit sig, och följs sedan av två ytterligare explosioner i rutschkanan.
– Jag tappade hörseln några sekunder och hörde bara ett pip, berättar rökdykaren Linus Ohlsson för Göteborgs-Posten.
Hans kollega Jonas Strandh har bara en tanke i huvudet: ”Spring”. Vilket de gör, tillsammans med personalen från NCC. Ute regnar det ner eld, glaskross och skräp. Ett värmeelement landar någon meter från styrkeledaren Joakim Steen, som precis hunnit tänka att hans kollegor måste ha dött inne i tornet innan han ser dem komma ut oskadda.
Stefan Karlsson är regional insatsledare under branden och kommer till platsen strax efter explosionen. Situationen är kaosartad och han ställs inför en rad stora beslut som behöver fattas snabbt. Som att utfärda VMA på grund av röken, utrymning av Lisebergs hotell och vissa kontor, stoppa spårvagnstrafik i närheten och skyddsjorda högspänningsledningarna. Mölndalsån, som rinner intill brandområdet, behöver också hanteras.
– Jag begär ut en fältstab som kan avlasta mig med alla olika frågor, som miljö och kemikalier. På det viset kan vi jobba i storsektorer med en chef i varje där jag är ytterst ansvarig. Så här i efterhand tänker jag att vi borde begära ut fältstaber oftare än vi gör. Det underlättar verkligen i komplexa situationer genom att man får en bättre grund för att fatta beslut, berättar Stefan Karlsson för Brandsäkert.
NCC har en uppsamlingsplats för de som arbetar på Oceana-bygget, och man lyckas ganska snabbt ta hand om personalen och se till att de som behöver vård får det. Ett av de första besluten Stefan Karlsson måste ta är att klassa tornet där det exploderat som svart zon, vilket innebär förbjudet tillträde.
– Det känns självklart tungt när man vet att det troligen finns en person därinne, men rasrisken är för stor.
Målet med hela räddningsinsatsen blir att fördröja brandförloppet och hålla begränsningslinjer. Två byggingenjörer från NCC är i tjänst den dagen, vilket är en ovärderlig hjälp, menar Stefan Karlsson:
– De är lugna och fokuserade, plockar snabbt fram CAD-ritningar i sina datorer och hjälper mig att bedöma begränsningslinjer, vilka byggnadsmaterial vi har att göra med och var det finns möjlighet att släcka branden.
Även själva vattenpalatset med bassängerna blir sedan en svart zon eftersom taket hålls uppe av nio limträbalkar som väger 20 ton styck, och rasrisken anses överhängande. Några balkar rasar också, vilket gör att branden blossar upp igen. Men med invändiga vattenkanoner utan personal kan man ändå släcka.
Vägg i vägg med bassängdelen ligger en lägre tegelbyggnad som bland annat rymmer entré, omklädningsrum, restaurang, personalrum och olika driftutrymmen. Hit har branden ännu inte nått och räddningstjänsten fokuserar på att hålla en begränsningslinje mot bassängbyggnaden.
I källaren finns två femkubiks tankar fyllda med natriumhypoklorit och svavelsyra, något som under vissa förutsättningar kan utvecklas till klorgas som i sin tur är mycket giftigt. Här står Stefan Karlsson och hans kollegor och väger i beslutet – pumpa ut kemikalierna eller låta dem vara kvar i tankarna? Svavelsyra vill man om möjligt undvika att hantera, dessutom håller räddningstjänsten framgångsrikt elden från bassänghallen på avstånd.
– Därför tar vi beslutet att låta kemikalierna vara kvar genom att hålla koll på anläggningen. Vi tar också bort sprinklervatten så att tankarna inte ska påverkas, och har samtidigt handlingsplaner för hur vi ska göra om vi trots allt behöver tömma tankarna, säger Stefan Karlsson.
Branden startar i en av vattenrutschkanorna och mycket tyder på att plastmaterialet där har stor inverkan på brandförloppet och att det går så fort. Men på grund av explosionen, liksom att räddningstjänsten lyckas hålla alla begränsningslinjer, kan en större del av anläggningen ändå räddas och därigenom sparas flera hundra miljoner kronor. Det menar Jon Pile, restvärdesledare för Västra Götaland som den här dagen arbetar tillsammans med Räddningstjänsten för att minska skadorna.
– Explosionen trycker ut gaveln i bassänghallen vilket lättar på trycket och brandgaserna kan vädras ut. På det viset blir inte bassängdelen så skadad som den hade kunnat bli. Man slipper det tjäriga sotet från brandgaserna, och bassängerna klarar sig i princip oskadda, säger Jon Pile.
Räddningstjänsten pumpar också ut stora mängder släckvatten från de teknikutrymmen som finns under bassängdelen. En åtgärd som sparar teknikinstallationer för omkring 100 miljoner kronor.
– Räddningstjänsten gör överhuvudtaget betydande insatser för restvärdesräddning under Oceanabranden. Man aktiverar sprinklersystemet i simhall och tegelbyggnad vilket bidrar till att dämpa brandskadorna. Men förbereder också med grävmaskin ifall man måste riva den del av tegelbyggnaden som sitter ihop med hotellet, om brandcellsgränsen inte skulle hålla, säger Jon Pile.
Byggprojekt är särskilt sårbara i slutskedet då det mesta är på plats, samtidigt som alla skyddssystem kanske ännu inte är driftsatta. Det kan handla om brandcellsgränser, sprinklersystem eller brandlarm. Till det kommer att byggarbetsplatser har många olika underentreprenörer som arbetar parallellt, vilket innebär särskilda utmaningar jämfört med en vanlig arbetsplats där det bara finns en arbetsgivare. Här kan det behövas kompenserande åtgärder som svarar upp mot riskerna. Det anser Lars Brodin, brandingenjör och expert systematiskt brandskyddsarbete på Brandskyddsföreningen:
– Det kan vara temporära skyddssystem, kontrollrutiner och bevakning men också att skyddssystemen sätts i drift så fort det är möjligt, säger han.
Det finns flera olika lagar som påverkar brandskydd under byggtid, där arbetsmiljölagen är den som innehåller mest detaljerade krav i det här sammanhanget. Främst handlar det om utrymning, släckredskap och tidig upptäckt i form av larmsystem. Dessa krav har fokus på arbetsmiljöperspektiv, men tar inte ställning till hur man säkrar själva byggnaden under byggtidens framåtskridande.
– Då behöver man som entreprenör tänka steget längre och ha en egen ambition redan i projekteringsskedet, säger Lars Brodin.
Och här har brandkonsulten en jätteviktig roll menar Ville Bexander, som är även han är brandingenjör och expert byggnadstekniskt brandskydd på Brandskyddsföreningen. För brandkonsulten är ju den som projekterar hur brandskyddet ska se ut i den färdiga byggnaden:
– Med tanke på den kunskap en sådan person har, finns det ju ingen anledning att inte ta in den i arbetet med brandskydd även under byggtiden. Brandkonsulten kan hjälpa till att identifiera risker tillsammans med byggherre och olika entreprenörer.
Eftersom ett bygge är en dynamisk process finns olika risker i olika skeden, som exempelvis i början när det kanske inte finns trapphus på plats, och då behöver man ha alternativa möjligheter till utrymning. Eller i slutet när själva byggnaden är som mest värdefull.
– Man ska inte heller glömma bort de utmaningar som finns vid ombyggnad, särskilt om man har annan verksamhet kvar i byggnaden. Då ska man absolut ta hjälp av en brandkonsult, säger Ville Bexander.
Brandskyddsföreningen har tagit fram ett regelverk att förhålla sig till under byggtid, under namnet SBF 505. Om det används som underlag i anbudshandlingar kan nödvändiga åtgärder planeras in redan under projekteringsskedet. På det sättet kan brandskyddsarbetet bli en naturlig del av verksamheten när arbetet genomförs. Man har även tagit fram handboken Brandsäker Byggarbetsplats, som mer utförligt beskriver hur brandskyddet kan utformas.
– Forskning visar att om man ska vara framgångsrik i att skapa någon form av säkerhetskultur, då behöver ledningen engagera sig och visa att detta är en viktig fråga, säger Lars Brodin.
Viktigt är också att fördela det här arbetet inom organisationen, vilket är en extra utmaning på en byggarbetsplats där många olika underentreprenörer arbetar parallellt. I regelverket finns en rad olika punkter som adresserar just organisationen av brandskyddsarbetet.
– När det gäller riskhantering kan det vara bra om den som är byggarbetsmiljösamordnare också får uppgiften att vara brandskyddsansvarig, så man inte riskerar att något faller mellan stolarna, säger Lars Brodin.
Eftersom man inte heller har alla tekniska brandskyddslösningar på plats, är det än viktigare att man jobbar med just regler och rutiner. Likaså behövs en nödlägesplanering så att man vet hur man ska hantera eventuella incidenter – även krishantering, om det värsta skulle hända. Löpande information på byggarbetsplatsen är en viktig del, liksom dokumentation så att man kan gå tillbaka och se vad man har bestämt.
– Ska man jobba systematiskt med de här frågorna, måste man också följa upp hur arbetet funkar och rätta till det som behövs, säger Lars Brodin.
När det gäller just Oceanabranden konstaterar Lars Brodin att det finns lärdomar man kan dra inför en eventuell uppbyggnad av vattenparken:
– Det handlar om riskhantering. En enkel åtgärd som skulle minska risken för ett snabbt brandförlopp och förbättra utrymningssäkerheten under byggtiden är att skapa en brandcellsgräns mellan byggnaden och vattenrutschkanorna.
MER OM OCEANABRANDEN:
12 februari: Larmet om kommer in strax efter kl. 10 och byggnaden blir snabbt övertänd. En man konstateras vara saknad.
13 februari: Branden blossar upp igen vid 22-tiden på kvällen. Flera träbjälkar har rasat i byggnaden.
14 februari: Det blossar upp glödbränder i konstruktionen i delarna av byggnaderna där det finns en rasrisk.
15 februari: Glödbränder härjar fortfarande i bärande bjälkar och i materialhögar. Polisen har ännu inte kunnat gå in i byggnaden på grund av rasrisken.
16 februari: Polisens tekniker får tillträde till byggnaden vid lunch. Strax därefter hittar man en avliden person. Räddningstjänsten avslutar sin insats under kvällen.
17 februari: Styrelsen tar beslut om att Oceana ska byggas upp.
21 februari: Polisen har nu identifierat den avlidne, som är den saknade byggledaren.
23 februari: Den tekniska undersökningen avslutas och polisen lämnar Oceana.
5 mars: Liseberg meddelar att det pågår en rad parallella utredningar av brandorsak – från försäkringsbolag, entreprenör, Liseberg, polis och Haverikommissionen. Skadorna visar sig vara mindre än man först befarat.
- Vattenparksanläggningen Oceana med en bruttoyta på 13 600 kvadratmeter var kostnadsberäknad till cirka 1,2 miljarder. När branden inträffade var bygget i sitt slutskede.
- En person var länge saknad, återfanns senare omkommen. 12 personer tog sig själva ut ur brandområdet.
- Branden startade troligen i anslutning till vattenrutschkanorna. Arbete pågick i området.
- Rutschkanorna och det anslutande tornet blev totalförstört liksom delar av byggnadens tak. Men stora delar kunde räddas.
- Brandskydd var installerat, men inte fullt aktiverat eftersom det var en byggarbetsplats.
- Räddningstjänsten larmades 10.06 måndag 12 februari. Fredag 16 februari kl 19.00 avslutades insatsen.
- Haverikommissionen, Polisen och Räddningstjänsten Storgöteborg kommer alla att utreda händelsen.
FAKTA BRANDSKYDD PÅ ARBETSPLATS:
- Precis som på andra arbetsplatser behöver arbetet kring brandskydd på en byggarbetsplats ske systematiskt.
- Byggprojekt är särskilt sårbara i slutskedet då mycket resurser har investerats och det mesta är på plats, men alla skyddssystem kanske inte är driftsatta ännu.
- Förutom personsäkerhet behövs också brandskydd som även skyddar egendomen.
- Där behövs exempelvis temporära skyddssystem, kontrollrutiner och bevakning men också att skyddssystemen sätts i drift så fort det är möjligt.
- Många bränder uppstår vid svetsning eller andra typer av heta arbeten och det som antänds är inte sällan plastmaterial. Bästa sättet att hantera risken med heta arbeten är att följa säkerhetsreglerna för ”brandfarliga heta arbeten på tillfällig arbetsplats” (SBF 506:1).
- Brandskyddsföreningen har tagit fram ett regelverk att förhålla sig till under byggtid, under namnet SBF 505.
- Man har även tagit fram handboken Brandsäker Byggarbetsplats, som mer utförligt beskriver hur brandskyddet kan utformas.
