Skolorna har ett stort ansvar med så många barn på så koncentrerad plats. Tänk om det börjar brinna! Hur lyckas man få ut alla och hur vet man att alla är ute? Brandsäkert var med i Lövängskolan i Västerås när en oplanerad övning fick rektorerna att svettas.
Text: Roger Andersson, foto: Helen Shippey
Årets första höstdag. Sol, lite kyla och färggranna löv. Det är samling på parkeringen utanför Lövängsskolan i Västerås. Bara rektorn vet att vi är på ingång. Fastighetsförvaltare Henrik Hagelin och fastighetstekniker Peter Helsing pratar ihop sig lite. Varje halvår brandövar skolorna i Västerås, men det är inte så ofta det är oannonserade övningar.
-Vi hade det i och för sig förra veckan, säger Henrik Hagelin skämtsamt, och berättar om en utsatt skola som ofta får brandlarmet igångsatt av eleverna.
Så ansluter brandskyddsamordnare Magnus Larsson och brandingenjör Sofia Engman. En elev med gammaldags gympapåse tittar lite misstänksamt på oss. Men vi godkänns och han hälsar artigt.
-Det här är en låg- och mellanstadieskola. Jag har pratat med räddningstjänsten och de kanske kommer förbi om de inte har något larm. Det ger extra tyngd åt övningen, säger Magnus Larsson.
Han berättar att Västerås stad har 290 anläggningar som ska ha brandövning två gånger per år. Det görs ofta i samband med kvartalsprov då brandlarm och styrningar ändå ska kontrolleras.
-Vi kallar Peter för Peter Poff, för det är alltid han som poffar på så att brandlarmet går igång, säger Henrik Hagelin.
Det är olika i olika skolor. En del har strömavstängning så att högljudda maskiner i slöjdsalar och musikanläggningar i gymnastiksalar stängs av. En del har det inte. Sofia och Magnus tittar på markiserna som är neddragna för att skydda mot solen. Där kan ingen klättra ut, kanske de åker upp automatiskt.
-Jag ska prova att gå in i skolan efter larmet, säger Henrik Hagelin.
Det ska nämligen ingen tillåta. Brandansvarig ska endast låta räddningstjänsten få tillträde efter larmet. Vi får se hur det går.
9.49. Vice rektor Linda Andersson har blivit invigd i hemligheten och hämtar upp oss. Vi går in genom huvudentrén. Inga elever syns till. Matserveringspersonalen syns i det öppna köket, de noterar oss men återgår snart till matlagningen. Vi går mot personalrummet.
9.53 Rektor Malin Skure bjuder på kaffe och kanelbullar. Det är kanelbullens dag. Lärare tittar in och ryggar tillbaka när de ser så många personer, men Malin säger att det är ok, kom in ni. Luften börjar bli tät av adrenalin och spänning, som i omklädningsrummet inför en viktig match.
9.55 Brandmästare Ted Andersson kommer in. Han fyller rummet med sitt lugn och sin sprakande radio. Rektor Malin hoppas till. ”Jag trodde det var larmet som gick”, skrattar hon lite nervöst. De har gjort planerad övning förut men aldrig oplanerad.
Henrik lugnar. ”Barnen övar på att läsa, vi övar på utrymning”, säger han. Det kommer komma fram vad som är bra och vad som är dåligt. Han tar en lov i personalrummet och kommer tillbaka med en bild på en spis som han visar rektor Malin. Den är belamrad med mjölkkartonger och annat brännbart. Tänk om någon kommer åt ett reglage! Malin nickar.
”Har ni några rullstolar?”, ”Nej, men en med krycka”. Och så en elev med speciellt behov som har vikarie idag. Malin är lite orolig för hur den ska reagera.
10.01 Intagning av positioner. Henrik ska spärra av en brandtrappa på våning 2 och Magnus ska spärra av huvudtrappan. Peter Poff gör sig beredd vid en detektor. Magnus har med sig blinkande lampor för att förstärka effekten. De får vara elden i trappan. Inifrån klassrummen hörs elevernas surr.
10.11 Peter poffar och larmet går. Ett talat larm som lugnt annonserar: ”Viktigt meddelande! Vi har fått ett larmtillbud…” Först på svenska, sen på engelska. Talade larm är mycket mer effektiva än annat, tydligen. Det finns det vetenskapliga bevis på.
Eleverna kommer lugnt ut ur klassrummen och tittar på Magnus som visar att trappan är avstängd. Jaha, då blir det brandtrappan. Snabbt och utan trängsel går de ner. Strumporna tas av när de kommer ut, inte ens skorna tog de med sig. Man är smartare när man är yngre och blir dummare ju äldre man blir. Åtminstone när det gäller utrymning. Lärarna kollar rummen och går efter.
”Men nu glömde de stänga dörrarna efter sig”, säger Magnus. Det blir en notering.
10.17 Eleverna står snyggt uppradade vid speciella koner som rektor Malin satt ut. Treornas kon är borta, det blev lite förvirring, men löste sig, barn är smarta. Malin och vicerektor Linda prickar av personalen och personalen rapporterar att alla elever är utrymda. Imponerande!
10.20 Brandansvarig Peter Offerdahl ställer sig på en sten och ropar till eleverna: ”Branden är släckt, ni kan gå tillbaka till era klassrum!”
’10.21 Räddningstjänstens personal har börjat spela fotboll med eleverna. Fem brandmän mot 22 barn. ”Alltså brandmännen är här! Jag kan knappt fatta att det händer!” utbrister en elev.
10.22 Eleverna gör 1-0.
10.32 Återsamling i omklädningsrummet… eller lärarrummet. Vi vann! Eller gjorde vi det? «Det viktigaste är att få ut barnen och det gick jättebra”, säger Henrik. Alla väntar på ett men, och det kommer. ”Men, uppe hos mig hade barnen noll koll var de skulle när brandtrappan var avstängd. Lärarkandidaten frös till is och visste inte alls hur hon skulle göra. Hon måste utbildas direkt, så hon inser allvaret. Det ger även bra signaler tillbaka till lärarhögskolan att brandskydd är viktigt”. Henrik fortsätter vänd mot brandansvarige Peter. ”Ingen mötte upp räddningstjänsten och jag kunde helt lugnt gå rakt in i byggnaden trots att larmet gått”.
Peter medger att det blev lite rörigt, men påpekar att räddningstjänsten ju redan var på plats. Bilarna stod på framsidan redan när larmet gick. Och Henrik är ju Henrik.
”Spelar ingen roll om så rektorn vill in, du är ansvarig att ingen tar sig förbi. Det ska stå någon vid varje dörr. Du ska skaffa dig en överblick och sen är din uppgift att möta räddningstjänsten.”
Magnus nämner att dörrarna inte stängdes när lärarna lämnade rummen. Hade det varit riktig brand hade hela byggnaden rökfyllts och branden kunde ha spridit sig. ”Ska vi låsa dörrarna när vi lämnar klassrummen?” frågar Malin. ”Nej, lämna bara rummen och stäng”, svarar Magnus. Några rum skulle kunna ha automatiska dörrstängare.
”Alla markiser åkte inte upp”, säger Magnus. Det måste ses över. Henrik föreslår att det finns en väst med texten ”Utrymningsledare” som Peter tar på sig. Då blir det lätt för alla att förstå hans roll och räddningstjänsten ser tydligt vem de ska vända sig till.
”Ska ni rektorer verkligen vara med och räkna in lärarna? Ni kanske ska ha en mer övergripande roll? Någon annan kanske kan göra det?” ”Ja”, säger Malin. ”Det var ett väldigt stresspåslag, man får puls. Jag fick en fråga när jag räknade och jag snäste nog av lite vresigt. Måste be om ursäkt senare”.
”Behöver du, Peter en megafon?” ”Ja, det vore nog bra”.
”Ett tips”, säger Magnus, ”är att ställa frågan när skolan öppnas varje morgon: Vilka är här? Om larmet går idag, vilka har ansvaret? Är Peter sjuk eller i Portugal, vem tar rollen då? Hur är det med vikarier, har de fått nödvändig information? Hur får de den?”
Rektor Malin gör en sammanfattning på åtgärder som de ska sätta sig ner med brandansvarig Peter och gå igenom. ”Jag är gärna med och hjälper till”, säger Henrik. ”Jag kommer utifrån och är inget hot, jag är bara jobbig”. Ingen säger emot.
Magnus påpekar att de ska behålla sina rutiner och bara justera det som behövs. Nästa gång ser förloppet helt annorlunda ut, så det går inte att utgå helt från övningen.
11.29 Flera lärare börjar värma sina luncher. Mikrovågsugnen plingar friskt och kanelbullarna minskar på fatet. Det är dags att avrunda.
”För eleverna är det här övning för livet. Det här tar de med sig när de är på shoppingcentrum eller idrottsarenor i framtiden,” säger Magnus.
Malin Skures checklista:
- Västar till brandansvarig Peter och vice brandansvarig David med texten ”Utrymningsledare”.
- Bemanna alla entréer med personal som inte låter någon komma in.
- Konerna med klasser ska vara i ordning och ingen klass saknas.
- Se till att dörrar stängs vid utrymning.
- Kolla varför inte alla markiser hissades upp.
- Rutin för att lärarkandidater och vikarier vet vad de ska göra.
- Försäkra sig om att utrymningsvägar skottas på vintern.
- Se över utrymningsorganisationen och ge Peter trygghet i sin roll.
- Skaffa megafon.
- Utse andra som prickar av personalen så att rektorer är tillgängliga.
Så blev Magnus Larssons sammanfattning
Det var mycket lyckat, vädret var fint och många lärdomar kom fram som rektorn tog till sig. Dessutom gick utrymningen galant, barnen tog sig ut snabbt och säkert.
Man får alltid tänka på syftet med en brandövning. Är det att barnen ska höra larmet, veta var de ska samla sig och hitta nödutgångar då är en planerad brandövning bra. Men ska man kolla utrymningsorganisationen då är en oplanerad bäst, den ger puls och man lär sig mest.
De här tre sakerna tog jag med mig:
- Brandansvarigs kontakt med räddningstjänsten uteblev. Det är oerhört viktig att den tas, helst redan när de är på väg. Man kan ringa 112 och rapportera, de kopplar upp räddningstjänsten.
- Brandansvarig kommunicerade inte med övriga på utrymningsplatsen och tog reda på om alla kommit ut. Det är väldigt viktigt, det behöver han meddela räddningstjänsten när de kommer.
- De hade ingen kontroll på ingångar. Vuxna som går in i en byggnad när det är ett utrymningslarm är en sak, men det kan vara barn som glömt något. Det måste fungera.
Till sist var det fantastiskt att brandmännen stannade och spelade fotboll. Det ger en bra kontakt för framtiden.
