Det franska företaget Bioex sålde sitt första fluorfria skum 2002. De har ända sedan företaget startades 1998 varit övertygade om den negativa påverkan av fluor och inriktat forskningen på att hitta ett bra alternativ utan fluorerade derivat.
– Vi har inte bara ersatt fluortensider med ett annat ämne, utan har även arbetat med alla beståndsdelarna i formeln för att utveckla bästa möjliga produkt, säger Audrey Rossard, teknisk chef på Bioex.
Nu har de hittat en ersättning som motsvarar de europeiska standarderna för brandskum.
-Den största utmaningen var att få fram en tillräcklig värme- och vätskeresistens för brandskum med en hög nivå av släckförmåga och resistens mot återantändning. Det tog tre år att utveckla den första fluorfria produkten, säger Audrey Rossard.
Hon förklarar att deras fluorfria skum inte är långlivade i miljön, i motsats till skum som innehåller fluor, och att de varken bioackumuleras eller har giftiga effekter. Spillvätska behöver därför inte behandlas i en avfallsförbränningsanläggning.
Företaget Solberg Scandinavian, med bas i Norge, är ett annat företag som specialiserar sig på att producera brandskumskoncentrat som är fria från fluortensider och fluorpolymer.
– Även om vi faktiskt tillverkar fluorerade skumkoncentrat och förstår att det kommer att ta tid att omvända den nuvarande marknaden för dem, så satsar vi på fluorfria skumprodukter i vår forskning och utveckling. Dessa fluorfria brandskum har till stor del samma prestanda som fluorerade skumkoncentrat, säger Thomas Svanevik, vd på Solberg Scandinavian.
Kempartner är en av de få producenter i Sverige som tillverkar miljöanpassade övningsskum. Det säljs under varumärket Bio Yellow.
– Den har inte samma släcktid som vanligt brandskum, men beter sig på samma sätt. Den har bara gröna tensider och inte PFAS och vi har sålt till flera skolor för räddningstjänsten, säger Fredrik Löf, vd på Kempartner.
Brandskyddstillverkarna Dafo och Presto meddelade nyligen att de fasar ut PFAS. Dafo skriver i ett pressmeddelande att ”i enlighet med vår miljöpolicy har vi fattat beslut att upphöra med att ladda om och sälja skumbrandsläckare med PFAS. Vi erbjuder en mängd olika alternativ för att få till en enkel utfasning med bibehållet bra brandskydd.” Presto skriver att ”PFAS hör inte hemma i ett hållbart brandskydd och av den anledningen fasar vi ut PFAS ur våra produkter.”
Det finns även företag som hittat en affärsidé att sanera PFAS i brandskumstankar. Företaget LifeClean har produkten Sani som genom tester visar på att kontaminerade tankar kan frigöra och skölja ut så gott som 100 procent av PFAS-ämnen från tankarna.
-Produkten är en stabiliserad klordioxidgas med extremt låg ytspänning, vilket gör att den kommer långt ner i ytan vilken är viktigt i glasfibertankar, säger David Johansson, interim vd på Lifeclean.
Det som händer sen är en kemisk reaktion som frigör PFAS-ämnena så de kan tömmas ut. Sani förhindrar även att det lämnas kvar prekursorer till PFAS i tankarna som sedan skulle oxidera och återbilda PFAS.
-Vi har sökt patent i Sverige och kan inte avslöja hur den kemiska reaktionen ser ut just nu, säger David Johansson.
Nyligen renades ST1:s tankar i Göteborg, men även flera brandbilstankar i Sverige har räddats från skrotning, vilket hade varit alternativet.
-Potentialen är enorm. Till exempel har alla fartyg en till tre brandskumstankar som måste saneras om det blir det ett förbud. De kommer inte få lägga till i europeiska hamnar annars, säger David Johansson.
Martin Andersson på Infiniton har drivit ett intressant projekt som fokuserade på en ny metod för fluorfria brandsläckningsskum med 100 procent biobaserade ingredienser.
– Bakgrunden är att jag jobbat som forskare och uppfinnare under 20 år på Rise och uppfann konceptet där. Nu har jag i ett projekt finansierat av Bioinnovation och Vinnova tagit konceptet vidare tillsammans med Dafo Fomtec, säger Martin Andersson.
Det har dock visat att behövs betydligt mer forskning för att ta konceptet från idé till kommersiell produkt.
-Vi kommer nu att ta det vidare genom en ansökan till EU om ett större projekt. Så i nuläget finns tyvärr ingen framgångssaga att beskriva, men om vi får EU-projektet, ett treårigt fullfinansierat projekt, bör vi vara i ett läge där det antingen är möjligt att börja kommersialisera eller så har vi insett att det fanns problem som gör att det kommersiella spåret inte flyger, säger Martin Andersson.
