Den uppmärksammade branden i ett flerfamiljshus på Lindängen i Malmö i augusti tog över två dygn att släcka. Enligt räddningstjänsten bidrog husets konstruktion till ett oförutsägbart brandförlopp, som var komplicerat att ta sig an.
Torsdagen den tionde augusti i år utbröt en kraftig brand i ett femvåningshus på Munkhättegatan i Malmö. Lyckligtvis blev ingen allvarligt skadad, men 27 hushåll förlorade sina hem. Ungefär hälften av dem löste sin akuta boendesituation via släkt och vänner, medan resterande inkvarterades på hotell med hjälp av sina försäkringsbolag.
Det kommunala bostadsbolaget MKB, som äger huset, anlände tidigt till brandplatsen för att hjälpa de boende och hade medarbetare i området i flera dagar. Malmö stads sociala jour och krisstödjare blev också snabbt inkopplade och en samlingspunkt upprättades på en skola i närheten. De drabbade var förtvivlade och hade mängder av frågor.
– Den medmänskliga biten var jätteviktig, att vi som hyresvärd fanns tillhands och brydde oss om våra hyresgäster. Vi försäkrade oss om att vi talade med alla. Alla som inte var på plats ringde vi upp för att höra var de befann sig, säger Margaretha Söderström, kommunikationschef på MKB.
Larmet om branden nådde Räddningstjänsten Syd klockan 16.03 och den initiala utlarmningen inbegrep samtliga tre stationer i Malmö. När omfattningen av branden stod klar larmades ytterligare stationer från både Räddningstjänsten Syd och grannkommuner.
Den första släckenheten, station Hyllie, var på plats efter sju minuter. Redan på håll såg de den stora rökpelaren stiga mot himlen. Enligt larminformationen rörde det sig om en lägenhetsbrand på femte våningen.
– Att det var en vindsbrand insåg vi inte fullt ut förrän vi kom till platsen. Vi hade ändå tidigt förstått att det var en omfattande händelse, som hade ett behov av en stor räddningsinsats, för normalt brukar vi inte skicka tre hela stationer till en lägenhetsbrand, säger Henrik Greiff, operativ chef på Räddningstjänsten Syd, som själv deltog i den totalt 50 timmar långa insatsen.
En rökdykargrupp gav sig upp på vinden för att påbörja kylning och släckning av branden. Samtidigt fick ett höjdfordon samma uppdrag, fast utifrån. Ytterligare en rökdykargrupp skickades ganska snart in i byggnaden, samtidigt som ett andra höjdfordon restes. Efter hand som fler resurser kom på plats sattes även dessa in i arbetet.
”Vi ringde ut instruktörer hos oss som är vana vid att jobba ute på skolor och med människor i olika sammanhang”
Henrik Greiff, operativ chef på Räddningstjänsten Syd
Under de första sju timmarna jobbade fem släckenheter, fyra höjdenheter, en tankenhet, två ledningsenheter, en depåenhet, restvärdesgrupper och drönare parallellt på plats, men inte förrän vid 18-tiden på lördagen ansågs arbetet helt avslutat.
De boende tog sig ut på egen hand, men beslut fattades omgående om att säkerställa att byggnaden verkligen var helt evakuerad. Redan under torsdagskvällen hjälpte också räddningstjänsten de boende med att få ut viktiga föremål ur lägenheterna: släktklenoder, fotoalbum, datorer med mera.
– Vi ringde ut instruktörer hos oss som är vana vid att jobba ute på skolor och med människor i olika sammanhang. De hjälpte till med att prata med de drabbade och upprätta listor på viktiga tillhörigheter. De kunde också förklara vad vi gjorde och varför vi gjorde det ena men inte det andra, säger Henrik Greiff.
Till saken hör att det drabbade huset var en modulbyggnad i trä. Men Henrik Greiff betonar att den inledande spektakulära delen av branden, med stora lågor och jättemycket rök, inte hade med konstruktionen att göra. Så brukar det se ut, oavsett byggnadsmaterial. Det blir så när yttertak och saker som förvaras på en vind fattar eld.
Däremot kan den aktuella konstruktionen förklara andra delar av brandförloppet, hävdar han.
– Om det är en byggnad med ett betongbjälklag mellan det översta våningsplanet och vinden vet vi av erfarenhet att en framgångsrik taktik brukar vara att låta branden vara, att vi låter det brinna och sedan bevakar spridningen nedåt i byggnaden. Vi vet var de svaga punkterna finns, såsom vissa genomföringar och schakt och att det kan börja brinna på balkonger. Då behöver vi bara använda minimalt med vatten, säger Henrik Greiff.
I det här fallet var det inte något alternativ, då risken var hög för en okontrollerad brandspridning nedåt i huset. Därför fattade räddningstjänsten tidigt beslut om att försöka dämpa och kontrollera branden på annat sätt.
– Vi gjorde ett aktivt val att vi behövde använda vatten i en sådan mängd att det skulle bli omfattande vattenskador i fastigheten. Det bedömdes som rimligt jämfört med vad vi annars riskerade att stå inför, säger Henrik Greiff.
Att det blev en så pass långvarig räddningsinsats berodde på att branden hade spridit sig i bjälklaget, framför allt mellan våning fem och fyra men också till viss del till plan tre, förklarar han.
På vinden blev träkonstruktionen brandskadad i princip rakt igenom. Gavelspetsarna föll samman tidigt under insatsen. Gips, isolering och rester från saker som förvarades där uppe rasade ner till våning fem. På plan fyra lossnade gipsskivorna på grund av de stora vattenmassor som användes under insatsen.
Räddningstjänstens medarbetare fick därför i omgångar lämna de övre våningsplanen, då det för stunden ansågs för riskfyllt att befinna sig där, för att återvända i ett senare skede när läget hade lugnat ner sig.
– Genomgående under hela den här 50 timmar långa insatsen fick vi värdera och omvärdera var i huset vi kunde röra oss, säger Henrik Greiff.
Brandutredningen pågår fortfarande, men erfarenheterna från räddningsinsatsen pekar på att branden framför allt spred sig i skarvarna mellan modulerna, för det var där de största problemen uppstod. När en vägg öppnades upp kunde brandmännen se hur det ramlade ner glödande föremål uppifrån.
– Det blev en klurig följdverkan och arbetet med att hitta bränderna var tidsödande. En sådan typ av brandspridning hade vi inte sett i ett hus med en annan konstruktion. Bekymret var att det här var väggar med gips och isolering och så brann det precis mittemellan. Det tog ett litet tag innan bränderna visade sig, till exempel på våning tre, säger Henrik Greiff.
Därför gick en stor del av det invändiga arbetet ut på använda värmekamera, släcka brandhärdar med exempelvis dimspik och CAFS-spik, stålrör som förs in genom väggen och sprider en dimma av små vattendroppar, samt därefter ta upp hål och frilägga de utsatta konstruktionerna.
Att bara riva ner väggarna var inget alternativ, för då riskerade man att tillföra syre och förvärra branden. Allt behövde ske strukturerat, bit för bit. Samtidigt fortsatte glödande bråte ramla ner i springorna från de övre våningsplanen, bråte som sakta men säkert lyftes ner med hjälp av kranbilar.
– De särskilda svårigheterna i det här fallet var att branden spreds på ett okontrollerat sätt i byggnadens konstruktion. Modulerna låg på lite olika håll och branden spred sig inte i alla väggar, utan bara i vissa, och den spred sig heller inte jämnt. Allt var ganska oförutsägbart, vilket krävde mycket arbete för att identifiera var bränderna fanns och hur vi skulle ta oss an dem, säger Henrik Greiff.
Brandforskning för hållbar utveckling
Enligt honom finns det mycket att lära av händelsen och Räddningstjänsten Syds avsikt är att bidra till det. Han ser inte att lösningen i första hand ligger hos räddningstjänsten, utan att det snarare är byggnaderna som måste bli bättre.
Han tycker inte att det är rimligt att ett nästan nybyggt hus, i det här fallet från år 2020, ska få så pass omfattande skador, trots att det har genomförts en stor och väldimensionerad räddningsinsats.
– Kanske behöver byggreglerna ändras eller så behöver kunskapen hos dem som bygger och projekterar öka. En modulkonstruktion av den här typen är mindre förlåtande. Reglar och byggnadsmaterial är inte lika raka i verkligheten som ett streck på en ritning. Vi måste våga prata om att det är en skillnad på hur något ser ut på pappret och hur vi sedan får till det i verkligheten med de anslutningar som krävs, säger Henrik Greiff.
Margaretha Söderström betonar att huset är byggt enligt gällande byggkrav och -regler, men MKB kommer med stort intresse att ta del av den officiella brandutredningen när den är klar. Då kan de också ta ställning till om det finns åtgärder som behöver vidtas i andra liknande fastigheter. I det berörda området finns ytterligare fyra likadana hus, byggda vid samma tidpunkt.
Runt det eldhärjade huset har MKB satt upp staket och skyltar, som på flera språk anger att det är förbjudet och farligt att vistas på platsen. Väktare har också anlitats. Men de boende på våning ett till tre har under kontrollerade former, tillsammans med sina försäkringsbolag, kunnat besöka sina skadade lägenheter för att hämta de viktigaste ägodelarna.
MKB bestämde sig redan dagen efter branden att hitta nya permanenta bostäder till de drabbade, eftersom det var uppenbart att någon återflytt inte skulle vara möjlig på mycket länge, och inventerade därför hela sitt bestånd på jakt efter tomma lägenheter.
– Vi lyckades få fram ett 30-tal lägenheter runt om i staden och har försökt matcha samtliga drabbades behov med någon av dessa. De flesta har tackat ja. Några av dem som avböjde ville helst bo kvar på Lindängen, där vi bara hade tre tomma lägenheter. I de fallen har vi hänvisat till en annan fastighetsägare, Trianon, som vi har ett samarbete med, säger Margaretha Söderström.
Almirante Storni -nu vet vi svaret!
Exakt vad som kommer att hända med det brandskadade huset är för tidigt att säga. Antingen behöver hela eller delar av huset rivas, enligt Margaretha Söderström.
– Oavsett kommer det att ta lång tid innan det blir uppbyggt igen. Så de lägenheter de drabbade har erbjudits nu är förstahandskontrakt och de blir inte av med sin boendetid, som kan gynna dem när de söker en lägenhet nästa gång. I normala fall nollställs boendetiden när man flyttar till en ny lägenhet, säger Margaretha Söderström.
Exakt var på vinden branden startade – och hur – är fortfarande oklart. Troligen var den anlagd. Några dagar efter branden greps en 38-årig man misstänkt för grov mordbrand och misstankarna kvarstår, enligt den ansvarige förundersökningsledaren Farhad Niroumand, senior åklagare, som i övrigt inte vill ge några kommentarer:
– Utredningen är fortfarande inne i ett tidigt skede. Med anledning av det kan jag inte lämna några ytterligare detaljer.
Sammanfattningsvis är Henrik Greiff nöjd med själva räddningsinsatsen, som var snabb och omfattande. Att styrkorna hade kännedom om att det var en modulbyggnad redan från början var lyckosamt, för då fanns det en beredskap för att branden kunde bli annorlunda, vilket den ju också blev. Det var också bra att det tidigt upprättades stöd för de drabbade.
– Visst, skadorna är stora, men de räddade värdena är också stora. Alla boende kom helskinnade ur huset och tillhörigheter räddades. Det kan vara en så enkel sak som att vi har fått ut favoritgosedjuret. Vi vet att det ofta betyder mer än väggar och tak, säger Henrik Greiff.
Text: Johan Bentzel, foto: PPPress
Så blev branden:
• Kraftigt spridd vindsbrand på Munkhättegatan 161-163, ett flervåningshus med 27 hushåll, torsdagen den tionde augusti.
• Larmet om branden inkom till Räddningstjänsten Syd klockan 16.03.
• Utlarmningen omfattade stationer från både Räddningstjänsten Syd och grannkommuner.
• Första styrka på plats var Hyllie station, som anlände klockan 16.10.
• Under de första, mest intensiva timmarna jobbade fem släckenheter, fyra höjdenheter, en tankenhet, två ledningsenheter, en depåenhet, restvärdesgrupper och drönare parallellt på platsen.
• Eftersläckningsarbetet tog lång tid. Räddningstjänstens insats på platsen avslutades inte förrän lördagen den tolfte augusti klockan 18.02.
• Den eldhärjade huset är tänkt att återuppbyggas, men det är ännu oklart om delar av den befintliga byggnaden kan stå kvar eller om allt måste rivas.
• Samtliga boende i huset har erbjudits nya lägenheter på annan plats.
• Exakt var, hur och varför branden bröt ut är inte klarlagt än, men sannolikt var den anlagd, då en 38-årig man har gripits misstänkt för mordbrand.
