I LKAB:s gruva i Malmberget arbetar ungefär tusen personer samtidigt, många av dem nere i de över 60 mil långa gruvgångarna. Det kräver en noggrann brandbevakning och en speciellt utrustad räddningstjänst. Brandsäkert var på plats och övervakade en räddningsövning.
Det är en helt vanlig torsdag i Gällivare. Gruvan går som vanligt, det sprängdes i natt klockan 00.00, som vanligt, och det här dygnet tas ungefär 55 000 ton malmsten upp från 1 250 meters djup. Det är inte djupast i världen men med sina 20–talet olika malmkroppar, varav tio bearbetas idag, är det en av de absolut största gruvorna i världen.
Fast helt vanlig är inte den här torsdagen. På den lilla brandstationen borta på industriområdet har brandbefälen Robin, Mats och Mathias börjat förbereda dagens brandövning. Två befäl och fyra brandmän ska få en heldagsutbildning med tre olika övningar. De andra får öva nästa tisdag och torsdag.
–Räcker skyltarna med brandövning pågår, det vore tråkigt om någon springer på en docka som ligger i gruvgången,
frågar Mathias.
Björn Aspholm, produktionschef och chef över industribrandkåren inom LKAB Malmberget, undrar var skyltarna är utställda. Det borde räcka. Mats masserar näsroten, han har en migrän som han hoppas han lyckats häva.
Så kommer deltidarna. Först är Magnus, han jobbar som produktionschef för fasta elanläggningar till vardags. Det är bland annat hans arbetsgrupp som ser till att de 55 000 tonnen kan tas upp varje dygn. Rekordet är 65 000, berättar han. Sen kommer de andra, Rebecka, Johan S och Kristoffer som känner sig förkyld. Han ska prova, men får avbryta när han vill. Det är ändå 16 kilo på ryggen som ska släpas runt några kilometer med bårar och annat. Var är Johan M? ”Det är ju fyra minuter kvar”, säger Björn skämtsamt. Och två minuter i kommer han mycket riktigt.
Det är inte riktigt full styrka så heltidsbefäl Marcus går med som brandman. Det blir genomgång framför vita tavlan som vikits ut från väggen i tvätthallen. De andra utrymmena är fulla, det är lite trångbott. Det blir bättre när den äldsta släckbilen skänks till Ukraina.
De går in sex stycken, styrkeledaren först, fyra räddningsmän sen och sist vice styrkeledaren, som håller koll på att all utrustning fungerar och hur mycket syrgas som förbrukas. Det syns på det blinkande blåa ljuset på ryggen. Var 20:e minut avläsas utrustningen, första kontrollen efter tio minuter. Har någon tappat mycket kapacitet i sin utrustning bör han återvända.
Risker, utmaningar, frågor. Klart. Då kör vi. Magnus tar av sig glasögonen, man ser ändå inget i gruvan, säger han.
Som komplement till de vanliga andningsskydden från Interspiro har LKAB köpt in så kallade ”rebreathers”. Modellen heter BG ProAir och tillverkas av Dräger. De återvinner utandningsluften och tillsätter syrgas och så andas man in igen. Luften blir dock obehagligt varm och får passera via kylklampar för kylning. Det är som en extra lunga man bär på ryggen, fast 16 kilo tung. Den här typen av utrustning används vid räddningsuppdrag med långa inträngningsvägar, till exempel under jord.
Utrustning gås igenom, mätare, täthet, har alla med allt? Checklistan blir full. Det är viktigt att allt är med, det tar upp till 20 minuter ner i gruvan, det blir jobbigt om något glömts.
Så är det skarpt. Första övningen är i kulvertar, så inte riktig gruva, men tillräckligt bra för att träna. Styrkeledaren och vice får en genomgång, det är en truckolycka med en medvetslös person som ska undsättas. Det är trappor som ska passeras så ingen vagn kan tas med, det blir bår. Gruppen samlas, informationen tas vidare och så iväg.
I gruvan används en lina som tas med som alla hakar in sig på. Ingen kommer bort i rök och mörker och de kan följa den tillbaka. En linförare ser till att det inte trasslar och rapporterar via radio när de nått 100 meter. Det är viktig information. En tredjedel av luften kan användas till inträngning, två tredjedelar måste sparas till återtåget.
Lugnt marscherar gruppen iväg under tystnad. De gör en paus och kontrollerar syrgasåtgången. Rebecka har något högre än de andra, men sånt kan vara personligt. Inget alarmerande. De fortsätter.
Så hittas kroppen, flykthuva sätts på, en sorts mask med filter som skyddar i minst 30 minuter, upp på båren och iväg tillbaka. Kristoffer är svettig, men det gick bra. Förkylningen till trots.
Så blir det lunch, ovan jord. Det finns en till restaurang 1250 meter ner med samma meny, men det får bli nästa gång. Ärtsoppa och pannkaka. Magnus lovar punsch vid sitt bord, men det visar sig vara ett skämt.
Övning två är på 1 000 meters djup. Nu är det riktig gruva med fukt och sprutbetong i taket. Pannlamporna på.
En rökpatron har aktiverats och synfältet minskar, maskerna immar igen trots att de sprutats med ”anti–fog” innan.
En liten vindrutetorkare på insidan får göra jobbet.
En bilolycka har inträffat, en person är vid medvetande och har larmat, en annan är medvetslös. Det blir vagn med bår och lufttuber. Nu ska de drabbade få ”Revitox–masker” som kopplas till tuber, det blir mer avancerat. Utrustning checkas, truppen bär iväg, in i dimman.
Var 50:e meter läggs en blinkande lampa ut, bra vid uttaget men även om någon ny grupp behöver komma in. Linan är också med, fäst vid vagnen och hakad i brandmännen. Så dyker bilen upp i röken, befälen Mats och Robin är sårmarkörer. Robin är medvetslös.
Rebecka tar hand om Mats, det är svårt att få fram vagnen mellan bilen och bergväggen. Hon får vända några gånger. Men så är den på plats. Mats får mask och slangen kopplas till vagnen. Han leds bort och Rebecka stannar vid honom hela tiden och pratar lugnande.
De övriga tar hand om Robin. Någon håller nacken, masken träs på. Svårt att få en medvetslös kropp ut ur en bil utan några vettiga verktyg. En brandbils resurser hade behövts, men det går inte att få fram en sån i rökfyllda gångar. Robin lyfts ut på båren, upp på vagnen och kopplas till tuberna. Marsch iväg mot väntande ambulans.
Så är det utvärdering. Hade Robin verkligen problem med nacken? Nej, det var ingen krock. Rebecka hade frågat Mats, men inte rapporterat vidare till övriga gruppen. Det hade underlättat. Mats mask kopplades inte direkt till vagnen, det tog lite tid och han fick ingen luft. De borde ha samordnat allt innan de öppnade båda dörrarna, nu öppnades den ena när Mats fick hjälp, men Robin fick vänta. Rök hade kunnat komma in.
–Det är detaljer och det är nu misstagen ska göras. Bra jobbat, säger Mathias.
Upp till marknivå. Lite varma och svettiga. Dags för rengöring och grundligare genomgång med Björn. Han vill veta vad som kan göras bättre till nästa torsdag. Då är det nya tag och nya pannkakor med ärtsoppa.
