Söndagen den 29 oktober hölls en minnesceremoni för att hedra de 63 unga människor som dog i diskoteksbranden. Lärdomarna efter brandkatastrofen är många och det förebyggande arbetet viktigare än någonsin.
Text: Pernilla Fredholm
25 år efter brandkatastrofen behövs ett avslut, säger Rozbeh Aslanian. Han är en av de som överlevde och sedan 2016 är han ordförande i BOA, Brandoffrens Anhörigförening. BOA är också de som arrangerat minnesceremonier varje år sedan branden 1998 och nu gjort det för sista gången.
-Det kommer aldrig att vara 29 oktober utan att jag blir tonåring igen och minns det fruktansvärda som hände. Så är det för oss alla som överlevde och de anhöriga. Men vi behöver gå vidare och hitta andra sätt att hedra de som dog. Dels genom att minnas berättelserna om vilka de var när de levde, dels genom att bygga broar mellan människor istället för att fokusera på olikheter, säger Rozbeh Aslanian.
Förutom att skriva boken ”En bättre morgondag” och turnera med föredraget ”Om jag inte ser dig igen”, har Rozbeh Aslanian genom BOA haft ett nära samarbete med Brandskyddsföreningen Väst och räddningstjänsten för att utbilda unga människor i förebyggande brandskyddsarbete. Bland annat med Upp i rök-utbildningarna ute i skolor men också i minneslokalen på Backaplan. Där har man även utbildat flera av de lokala fastighetsbolagens sommarjobbare.
-Här på plats kan vi visa exakt var och vad som hände och prata om vilka konsekvenser en anlagd brand kan få. Vi har workshops, övningar och pratar om utrymningssäkra lokaler. Många av ungdomarna har mer sensationstänk än konsekvenstänk, men de blir berörda av att komma hit och vill ofta komma tillbaka och visa sina kompisar, säger Rozbeh Aslanian.
Almina Catic är verksamhetsledare på Brandskyddsföreningen Väst, som också var med i programarbetet inför minnesceremonin i oktober. Hon menar att det är viktigare än någonsin att förhindra att en liknande katastrof händer igen:
-Nästan varje dag anläggs bränder i skolor som kan få förödande konsekvenser. Vi behöver fortsätta jobba förebyggande med ungdomar om brandsäkerhet. Där måste vi samverka över gränser och bygga broar mellan varandra, precis som Rozbeh, säger Almina Catic.
Brandkatastrofen har gett många viktiga lärdomar som bidragit till förbättringsarbete, säger Per-Anders Lindfeldt som var en av rökdykarna under brandnatten. Dels har man utvecklat och systematiserat arbetet med det som kallas Återkoppling efter insats, där räddningstjänst stannar kvar efter släckning vid en större brand, exempelvis i ett flerfamiljshus.
-Det är betydelsefullt att vi finns där och svarar på frågor från de drabbade. Vid en sådan händelse ber vi också att få komma tillbaka efteråt för att fånga upp känslor och funderingar som kan finnas kvar, säger Per-Anders Lindfeldt.
En annan viktig del är införandet av det nationella kommunikationssystemet Rakel för samverkan och ledning för organisationer med ansvar inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar.
-Tidigare var vi autonoma enheter, men tack vare Rakel har exempelvis brandkår, polis och ambulans en tänkt samverkan redan innan vi är på plats. Vi ser varandra som en gemensam resurs och har gjort flera framgångsrika insatser ihop. Däremot skulle vi behöva träna mycket mer tillsammans, men idag finns ingen gemensam plattform för detta. Där kanske MSB skulle kunna hålla taktpinnen, säger Per-Anders Lindfeldt.
Konceptet MBU, Människan bakom uniformen, är en annan pusselbit. Det startade ur ett samtal mellan ungdomar och fritidsledare efter en serie händelser av stenkastning, bilbränder och våld mot uniformsbärande personal i Göteborg hösten 2009. Varje höst och vår genomförs en kostnadsfri MBU-utbildning i olika stadsdelar, som också innehåller ett besök i minneslokalen där Rozbeh Aslanian föreläser om sina upplevelser.
-Genom MBU får ungdomar träffa oss som jobbar inom räddningstjänst, polis och ambulans men också pröva på saker som rökdykning, hjärt- och lungräddning och få veta mer om hur brottsutredningar funkar. Det är så viktigt att skapa relationer med våra unga, särskilt i ljuset av den våldsamma gängkriminalitet vi ser idag. För hur ska vi lösa det här om vi inte jobbar tillsammans, säger Per-Anders Lindfeldt.
Precis detta vill Rozbeh Aslanian att föreningen BOA ska arbeta med framåt. Föreningen i sin nuvarande form kommer att upphöra och istället heta BOA Göteborg.
-Vi vill lämna minnesceremonier och sorg bakom oss och bli en formell del av stadens integrationsarbete. Vi är en delad stad, ett delat land och där behövs vi mer än någonsin, säger Rozbeh Aslanian.
Festen som blev historisk katastrof
FAKTA BOA & BRANDLOKALEN:
- Brandoffrens Anhörigförening bildades 1998 efter diskoteksbranden. Ett av syftena är att förmedla övertygelsen om att människor, oavsett bakgrund, är mer lika än olika och betydligt starkare tillsammans än åtskilda.
- BOA har varje år sedan brandkatastrofen arrangerat minnesceremonier vid diskoteksbrandens årsdagar. I år, 25 år efter branden, genomfördes den sista ceremonin i BOA:s regi.
- Lokalen för branden stod i stort sett orörd fram tills år 2000, när en minneslokal invigdes på treårsdagen av händelsen.
- I lokalen har man bland annat utbildat unga om konsekvenserna av bränder.
- På tioårsdagen avtäcktes ett minnesmärke utformat av konstnären Claes Hake på gatan utanför huset, med namnen på de barn och ungdomar som miste sina liv i branden.
