Rökdykning är ett av de farligaste momenten, inte bara inom räddningstjänsten, utan inom svensk yrkesutövning överhuvudtaget. Arbetsmiljöverket har anfört att det är den mest riskfyllda arbetsuppgift som är tillåten i Sverige och är därför noga med sina föreskrifter.
–Fast föreskrifterna utgår i huvudsak från insatser i byggnader och grunden till föreskrifterna härstammar från 1950–talet, säger Ronny Henriksson.
Det är Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2007:7 som styr rökdykning. Där sägs det att bemanningen vid en rökdykarinsats ska bestå av minst en arbetsledare, en rökdykarledare och två rökdykare. Dessutom ska man ha tillgång till vatten vilket kräver ytterligare en man. Det blir en klassisk 1+4 bemanning, känd inom räddningstjänsten.
År 2018 överlämnas betänkandet ”En effektivare kommunal räddningstjänst”, SOU 2018:54, till regeringen. Där finns ett förslag på att krav på rökdykning ska utredas. Där står att läsa att ”föreskrifterna… cementerar en form av organisering och utgör ett hinder för kommunerna att organisera sin räddningstjänst på ett flexibelt och effektivt sätt. Arbetsmiljöverkets föreskrifter ger alltså negativa bieffekter på hela organiseringen av räddningstjänsten, trots att dessa endast är tillämplig på en arbetsuppgift.” En annan bemanning än den som krävs i föreskrifterna skulle kunna vara mer effektiv.
I betänkandet står det också att ”föreskrifterna hindrar en effektiv räddningsinsats utifrån den drabbades behov när rökdykning med små risker skulle kunna ske med en mindre bemanning. I de fall räddningstjänster valt att ha en organisation där inte fem personer anländer till olyckplatsen samtidigt kan de som först anländer inte utföra rökdykning. Det kan vara organisationer där brandmän eller mindre räddningsstyrkor sammanstrålar på olyckplatsen i stället för att åka dit tillsammans. Det finns också på vissa håll i landet inte rekryteringsunderlag för en bemanning om fem personer dygnet runt. Om det till exempel finns tre brandmän på plats i något fall får de inte gå in i tät brandrök för att rädda liv ens när riskerna i den konkreta situationen är minimala för dem.”
Den 22 september 2022 skickade LKAB in ett förslag på förändring i föreskrifterna i AFS 2007:7. Där skrev man att ”genomförande av en räddningsinsats i en gruva ställer andra krav på bemanning, metod, material och taktik jämfört med en brand ovan jord.”
Till exempel skriver man räddningsgruppen i en gruva behöver bestå av fler personer än två för att avstånden är betydligt längre än i normala byggnader och att förhållandena i en gruva ställer andra krav på utrustningen än vid brand i en byggnad. Man hänvisar till internationella regelverk och riktlinjer som ger en betydligt högre förmåga och säkerhet.
–LKAB har påbörjat arbetet med att ta fram en egen räddningsmanual för gruvor där vi har tagit grunden från AFS2007:7 och lyft in influenser från internationella regelverk, säger Ronny Henriksson.
Den största skillnaden är arbete i större räddningsgrupper, normalt sex personer, med roller motsvarande arbetsledare och rökdykledare inflyttad i räddningsgruppen i stället för utanför insatsområdet.
–De större räddningsgrupperna ger en större effektivitet samt även en säkrare insats. Även utrustningen som gruppen använder anpassas utifrån behovet av längre insatstider i gruvmiljö, säger Ronny Henriksson.
En viktig del är att tillgången till vatten inte alltid kan säkerställas i gruvmiljö. En räddningsinsats kan kräva att gruppen tar sig flera kilometer in i gruvgångarna och då kan inte vattenslangar tas med.
–Det blir helt enkelt för tungt samt att arbetsuppgifterna i många fall går ut på att rädda personer i närheten men inte alltid att släcka branden, säger Ronny Henriksson.
I förslaget till ändringar i AFS 2007:7 skriver LKAB att ”för komplicerade objekt så som gruvor och större underjordsanläggningar bör objektsanpassade riktlinjer för insatser tas fram av arbetsgivaren. I väntan på utredning och eventuell ändring i föreskrift föreslås att LKAB undantas från AFS 2007:7.
Den 20 december 2022 kom Arbetsmiljöverkets beslut. ”Arbetsmiljöverket avslår er ansökan om undantag från 2 § i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2007:7) om rök– och kemdykning” står det. Som motivering fyller man i ”att det krävs mycket goda skäl för undantag, till exempel att det är omöjligt att följa en regel, eller att en teknisk utveckling har gjort en regel inaktuell. Det faktum att andra länder har andra regler innebär inte att det automatiskt föreligger förutsättningar för Arbetsmiljöverket att medge undantag från föreskrifterna. Detta i sig kan därför inte göra att Arbetsmiljöverkets föreskrifter kan frångås.”
–Vi var lite naiva och gav nog en för kortfattad beskrivning av problematiken med räddningsinsatser underjord i större berganläggningar i vårt förslag, säger Ronny Henriksson.
Han funderar även om det som LKAB gör verkligen berörs av föreskrifterna för rökdykning. Röken är inte alltid tät och vi använder lättare utrustning än den som normalt används vid rökdykningen vilket medför att ansträngningen är måttlig, så kraven på den fysiska arbetsförmågan kanske inte är lika hög.
–Vi har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm, säger Ronny Henriksson.
